HÅKAN!

Jag gillar För En Lång Lång Tid

Den känns som en varm sommarsol som har blivit alldeles guldig.
Den är på väg ner. Det är sent en sommarkväll.
Himlen är alldeles rosa.

Dagen har varit så bra som man bara kan önska sig.
Och man kan se människors mörka silluetter mot himlen.
Ungefär så känns låten.

Well.

Här kommer listan!
Bokmärkes listan på några av mina myspacesidor.

Kings Of Convenience

Stadt Land Fluss

Whitest Boy Alive

Cyrus Ashrafi

The Lost Patrol Band

Phoenix

Peter Bjorn & John

Dylan Mondegreen

Sondre Lerche

Teitur

Kimberly Linn

Emiliana Torrini

Ane Brun

Nina Kinert

Charlotte Gainsbourg

Rubies

Shout Out Louds

Marble

Cat Power

Magnet

Tiger Lou

Kate Nash

Erik Halldén

Keith John Adams

Spearmint

UK States

Penny Century

Autisterna

SoKo

Liza Manili & Le DanyWild

I?m From Barcelona

The Little Hands Of Asphalt

Acid House Kings

Feist

Cold Mailman

CSS

Ida Maria

Lykke Li

Matias Tellez

Mary Me Young

Nouvelle Vague

Those Dancing Days

Armand Mirpour

Florence Valentin

Loney, Dear



Francoise Hardy

Jag fullkommligt älskar dagar som denna!

Vackert väder, sjungande fåglar, en vän med en hatt, ett födelsedagsbarn, inga lektioner, glass, lärarimitationer och myndiga cidrar.

Och Håkan!!!!!

Allas vår älskade Håkan!



Rockfoto.nu


 

Well.

Kultur och Idéhistoria.

Ingen match när man lyssnar på bra musik!

Autisterna!



Rockfoto!

Oj ojojj!

Jag satte mig vid datorn för att titta till min blogg och mitt senaste inlägg.
Jaha, två nya kommentarer. Från John och Malin kanske? Eller Isabelle..?

SANDRA!

NIOTILLFEM!

Jag trillade nästan av stolen, men då lyckades jag hoppa upp och hoppa runt i mitt rum istället, skrattade och dansade.
Råkade sätta en godis i halsen och började hosta medan jag skrattade. Oj oj. Det gick bra.

Men vilken överaskning!
Och Nathalie hade också lämnat kommentar! Oj oj!

Ja, för Sandra är ju som en flickidol. Det låter galet barnsligt, men ja.. jag är galet barnslig!
Jag älskar det!



Karl Kwasny

Rosetter är kalasfint.
Kalasfin är man med rosetter.
Ikväll är det kalas.
Kalas med rosetter.
Rosetter till kalas.
Min mamma har födelsedagskalas.
Ett födelsedagskalas med rosetter.

Jag har en rosett som jag ska ha på mig.
Eftersom att det är kalas. Och.
Rosetter är kalasfint!



Posen är direkt stulen från Sandra!

Hon trillar.
Igen.
Det var inte längesedan sist. Och hon har fått två nya blåmärken.
De gör inte ont, men de syns genom de ljusa strumpbyxorna.
Lite som blåbärsfläckar på en paj.

Hon skrapade knät när hon föll.
Inte så illa att det blödde, men det sved. Och strumpbyxorna gick sönder.
Hon tappade sin svarta skrivbok och pennan med silverbläcket.
Några teckningar ramlade ut.

Men det gör inget.

Hon ler och plockar ihop sina saker.
Tänker på hur kul det måste ha sett ut. Börjar skratta.
Hon sitter kvar på den torra grusvägen och tänker att hon nog är lite för klantig för hennes eget bästa.

Hon tappar nycklarna för ofta, och hon trillar ner från stolar. Hon glömmer sitt busskort varje morgon och äggen glider ur hennes händer när hon bakar. Hon slår i sina tår när hon går och ringarna i idrottsalen gör inte som hon tänkt.

Men vad gör det?

Hon skrattar till när hon inser hur klumpig hon faktiskt är.
Henns vän kallar henne för "en studsande boll" och det är kanske precis det hon är.

En glad studsande boll.



Sweet!

Kreativiteten spirar!

Låt det aldrig ta slut!

Well Well...

Här sitter jag och kan inte lägga upp mitt arbete på Fronter.
Jag får väl ta och skriva ut det så att Baatz kan få det i handen istället.
Hade det här varit för några timmar sedan hade jag blivit smått galen, på grund av att jag var trött, hungrig och ganska less.

MEN! Nu har jag bakat i 2 timmar och känner mig på väldigt bra humör!

Oj vad jag gillar att baka!
Och Oj vad jag tycker illa om Gert!

Men, nu vill jag inte tänka på honom och hans omdöme, han ska inte få dra ner min dag, så jag ska fortsätta att dagdrömma.

Dagdrömma som aldig förr!



Dessutom är skivan Writers Block av Peter Bjorn & John fantastiskt bra!
Tack för det John!

Nu är det dags att rita något till min lilla mammis som fyller år i morgon... Känns lite som att gå på förskolan, när det enda ens föräldrar önskar sig är en teckning. Underbart, om du frågar mig!

Nu är jag sådär obeskrivligt glad!
Av ingen anledning alls!

Det var så härligt att få träffa mina släktingar, titta på gamla dansklänningar, prata om resor, vara där.
Resa hem med en syster som lyssnade på min musik och gillade det.

Oj!

Jag är bara glad!

Run Run Run - Phoenix
Det är dagens låt också...

Och så hittade jag den här bilden också, och ja, det är nog ett av de sötaste fotona på mig.
Den får symbolisera lusten till ridnign och hästar, för den var väldigt påtaglig idag!



Det är vår också!
Både på bilden och här!

Oj vad jag är glad!

Idag har varit en fin liten dag.
Tre hästar på raken var ingen match för mig idag.
Jag gillar sånna dagar, när saker och ting flyter på!

Nu ska jag strax kasta mig in i en bil och åka till min morbror som fyller 60.

KALAS!

Debut för min nya klänning!

Stockholm är fint!
Det är så många fina hus och byggnader.

Jag gick en liten sväng på Söder på torsdagen.























Gamla stan... Oj vad fint det är där!



Jag fullkomligt älskar att det här är ett torg. För vad kan det vara, 10 x 10 meter?







Solen lyste så fint på... hmm.. kyrkan utanför mitt fönster.



Tanto! Tantolunden med alla fina små kollonilotterhusen! Sött!

Idag fyller Amelie 18 år!

Grattis lilla vän!

Jag köpte en present till henne.
En bok om 60-talets mode och skönhetsreklmer.

OKEJ!

Jag är lite lessen.
Lite bara. Eller mycket.
John kunde inte komma hit idag. Det är synd.
Så jag tröstar mig med att glida runt på internet och hitta musik.
Bra sådan!

Little Hands Of Asphalt är det bästa som har fastnat i mitt nät nu idag.

LYSSNA! För alla träd i skogens skull!

Svenska dagbladet är nog Sveriges bästa dagstidning.
Titta här vad en krönikör hade skrivit!
Jag läste inte hela krönikan, jag har ingen aning om vad den handlade om, men det här var otroligt bra tyckte jag.

En annan sak som är förunderligt bra med Stockholm, det är att affärerna spelar bra musik. Mest helatiden!

Lisa Larsson är en trevlig liten kvinna som har en yttepytte liten affär på Bondegatan.
Där trängs vintage klänningar, Paul and Joe toppar från början av 00-talet och en massa okända märken, men allt med hög kvalitet. Dessutom spelar hon musik från en gammal LP spelare eller en gammal radio. Hon sjunger med i den repiga 60-tals musiken, och efter ett tag i affären kan man inte annat än att hänga med. Det är så hemtrevligt.

Så en liten sammanfattning på affärsmusiken.

• Svänging 60-tals musik från en gammal skivspelare hos Lisa Larsson.
• The Libertines - Can't Stand Me Now hos Urban Outfitters
• Nouvelle Vague - The Killing Moon hos La Principessa
• Ida Maria - Oh My God hos Din Sko
• Oh Laura - Release Me i någon Kleerup remix eller något, det var hos VILA iallafall
• Röyksopp - Eple hos H&M Divided i Gallerian
• Robyn - Be mine också den hos VILA.

Okej, nu när jag ser det sammanfattat såg det ju inte så roligt ut. Men jag kommer inte ihåg all musik som spelades. Det var så mycket bra!



Toksnygga omklädningsrum hos Urban Outfitters.
Bra musik också!

Idag har det varit dåligt väder och jag har stannat inne på mitt rum och dokumenterat saker.
Låter kanske inte så kul, men det har det varit.
Medan jag har gjort det där så har musiken rullat på.

Just denna dag har det varit

- Franz Ferdinand
- The Wombats
- The Strokes

Och under kvällen kommer det fortsätta med

- The Libertines
- Babyshambles



Fyra nyanser av brunt.

Ja, jag handlade ju en del saker där i Stockholm, närmare bestämt

• 1 par skor
• 2 klänningar
• 2 kjolar
• 1 par shorts
• 6 scarfar
• 2 blusar
• 1 bomullstopp
• 1 tröja
• 1 kofta
• 4 brocsher
• 2 halsband
• 8 hårspännen
• 2 diadem
• 7 stora hårspännen
• 1 jacka
• 2 böcker
• 1 espressokopp
• 4 väskor
• 6 muffinsläppglans
• 1 genomskinligt paraply
• 1 milkshake glas
• 10 par örhängen

Mina fyra nya väskor, jag älskar redan två av dem. De andra två har jag inte använt ännu.



Astrid hade gjort klart ett halsband till mig! Hon är allt en liten ängel! De går att köpa på Tjallamalla.



Min fantastiska espressokopp! Vem kan leva utan en guldig espressokopp?
Jag dricker aldrig espresso. Men jag måste ju ha en guldig espressokopp!



Okej, jag har alltid gillat rosetter, men nu har jag verkligen en crush på rosetter i alla former och färger!



5 kronor styck. Emma slår till. Så oerhört lättlurad är hon.



Antikt, Gammalt och Nytt. En söt affär med "picky" personal (enligt Amelie) och smycken från golv till tak!
Jag har aldrig fått smycken i en så söt papperspåse förut.



Scarfar! Man kan inte få för många!



Två kjolar från Beyond Retro.



En klänning från H&M.



Två blusar, till vänster från H&M, den till höger från Lisa Larssons på Bondegatan.



Svarta shorts med hög midja från Ida Sjöstedt



Och en av denna världs finaste klänningar! Hämtad från 50-talet. Undrar vad den har varit med om...



En superfin jacka, direkt från 60-talet. Oj vad fin den kommer bli till alla sommarnätter!



Det är så sött att det heter "Virgin Wool" på Engelska och inte "Ren Ull" som på svenska.



Jag fick tag på mina läppglans också! De luktar helt ljuvligt!

Tisdag.

Vi åt frukost och gjorde oss redo för staden medans vi lyssnade på Miss Li på högsta volym.
Vi tog Saltsjöbanan till Slussen och gick genom vårsolen in till Urban Outfitters.

Sen var vi på en massa olika ställen.
Tittade på smycken i 40 minuter i en ytte pytte liten affär, den var som gjord för att riva ner allt.
Letade efter mönstrade muffinsformar, vi hittade inga.
Drömde oss bort till pinupporna i technicolour filmerna när vi var i Agent Provocateur butiken, så galet snyggt!





Åt Sushi i Kungshallen. Amelies hette Geisha! Jag tyckte det var så himla sött!




Och jag handlade en MASSA på Beyond Retro i SOUK gallerian. Det gjorde jag verkligen.

Måndag.

Jag rullade in på stationen vid 11.50
Det första som slog mig, där i tunnelbanan var alla otroligt stiliga människor!
Alla är såklart inte lika snyggt klädda.
Men andelen välklädda är SÅ mycket större än här!

Åt en god lunch med pappa och Roger.

Åkte till Götgatan.
Mer fina människor. Jag gick bara där, fram och tillbaka.
Luktade på Stockholm, tittade på Stockholm, var i Stockholm.
Det var så härligt att jag hade lust att dansa fram på gatan och sjunga och le mot alla! Det gjorde jag nästa, eller ja.. jag log mot alla! Jag bara gick där och log.

Vid 4 träffade jag Amelie vid Slussen.
Min älskade lilla dalkulla Amelie!
Gud vad jag har saknat henne! Saknat hennes blonda hår, hennes välmanykerade naglar, hennes skratt, hennes dialekt, hennes omtänksamhet, hennes rosa hus, hennes rosa äggklocka, hennes våningssäng, hennes prat, hennes kaffedrickande, hennes... ja hela hon!
Och allt som gör Amelie till den Amelie jag känner!

Vi åt dinkelpannkakor med Spanska jordgubbar, sockerfri sylt (den var väldans god!) och Keso! Så himla gott! Prova det nån gång!

Vi drack kaffe och mjölk ut vinglas och kände oss otroligt lyckligt lottade där vi satt med alldeles för fulla magar och pratade om våra vänner och städer. Vi pratade i timmar.



Götgatan.

 

Ja, nu är jag hemma i Strömstad igen.
Jag har sovit i min säng, med två täcken och tre kuddar.
Skönt.

Jag har varit hemma i Stockholm i fyra härliga dagar.
Nu ska jag försöka sammanställa allt som har hänt, allt jag har sett, allt jag har gjort och allt jag har köpt.

Det kan ta lite tid.
Men det är roligt, att låta saker ta tid, så att det blir bra.



Jag gillar de här två!
TOKMYCKET!

Åhh!

Jag gillar inte så många barn, men jag fullkomligt avgudar det de säger ibland. Det är så fullt av sanning att man inte hittar ord. Man blir helt förundrad över att de iakttar så mycket.

"Pappa, jag är kär i dig!"

Hektor, 3 år.

Ja.

Det var en kväll som ingen behöver försöka beskriva, för det går ändå inte att göra med skrivna ord.

Pheuu!
Nåra timmar senare.. jag är lite svettigare, lite hungrigare, lite tröttare.
Men vad gör det när rummet blev så fint?!

Jag tror jag måste städa mitt rum nu.
För det ser inte fint ut alls.
Dessutom så är det väldigt skönt att komma tillbaka till ett nystädat rum!
Och så måste jag packa!

Jag åker ju till Stockholm i morrn bitti!

Jaa!!
MEN! Först städa.
På med bra musik och nåra fina skor kanske...

Jag vaknade alldeles nyss från en så fin dröm!

John och jag var i Stockholm om gick runt i Second Hand affärer.
Jag tror att vi var på Stadsmissionen vid Mariatorget...Men samtidigt påminnde inredningen om den på Judits.

Iallafall, där gick vi runt och tittade, jag letade efter något att ha över min balklänning.
Det var en jättejobbig expedit som svansade efter mig och gav mig alla möjliga och omöjliga råd och pekpinnar. Hon tyckte absolut att jag skulle satsa på en stusslång ljuslila, plastig kavaj, och det sa hon innan jag ens hade beskrivit min klänning. Hon tyckte att jag skulle ha den bara för att det "var ju så modernt nuför tiden, och så är den inte så dyr, för du ser inte ut att ha råd med så mycket"

Hon hade en skarp ton och mungiporna pekade nedåt. Jag tyckte inte om henne och sa till henne att "Åh, det var inte riktigt något sådant jag letade efter, jag kommer veta vad jag vill ha när jag hittar det..." och så vände jag mig om och fortsatte gå igenom kläderna på stången. Hon försvann lite efter det, men jag kände ändå hennes närvaro och kritiska blickar.

Vi köpte inget i den affären, men när vi kom ut på gatan var det kväll och det var ganska kyligt.
Från ingenstans kommer Jens Lekman gående i en grå ullrock.
Jag stannar upp och säger "Men det är ju Jens Lekman!" tar tag i Johns skepparärm och pekar bort mot Jens.
Jens kommer till oss, och vi börjar prata med honom.
Med Jens kom det också nåra riktigt stiliga söderpojkar, med kammade frisyrer och glasögon med breda svarta bågar.

Alla svärmar runt Jens som om han vore en sockerbit. Men jag står alldeles brevid honom och börjar stryka honom över ryggen, som om jag skulle värma honom. För han såg väldigt frusen ut, med ångan ur munnen, händerna djupt nere i fickorna och huvudet sänkt ner i kragen och halsduken. Iallfall så börjar jag stryka honom över ryggen, han tittar upp och ler mot mig. "Du såg så frusen ut" sa jag. "Mmmm" svarade Jens, och så kramade han om mig!

Så där stod vi mitt på en av Söders gator bland halsdukar och snygga skor och bara kramades!

Sen så hörde jag ljudet av "Johnny var Evas (Emmas) hjärtas låga..."
Och så försvann den så verkliga drömen..

MEN OJ vilken bra dröm!



Sannah Kvist

Det är inget speciellt med de här bilderna,
bara det att de är så otroligt speciella.
Vem som helst kan ta kort på en stol, eller en arm, eller ett hyreshus, men jag har aldrig sett det med så mycket kraft... eller själ... eller.. hmm... jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva.

Titta in själv!
Jag har suttit och tittat i flera timmar nu, och min hjärna är full av massa idéer och tankar!




























Nemen! Jens Lekman!
VA BRA RUUE!!

Jag MÅSTE visa!

Hon illustrerar otroligt bra!

Sånt här gör mig så himla glad asså!

Mottaget 00.22.53
2008 - 02 - 16
Från: Johnny Med Amfetaminet

Åh! Jag har gjort en
låt som du ska vara
med på! ÅH du ska
skriva en asbra text
till den och sen
sjunga den! Det
kommer bli SÅ bra!
Jag ska spela
melodierna för dig
och sen skriver du
text på det som har
med texten jag
skrivit till den. Allt
detta vet du knappt
något om! Men nu
vet du att jag har en
ny låt som du ska
medverka i! Ifall jag
väckt dig så
behöver du
verkligen inte
svara! Då piggnar
du till!

Det jag blev så glad över var själva innehållet i sms:et och att det skickades så sent.
Ja, jag sov och nej, jag piggnade inte till även om jag svarade... jag höll på att somna om tre gånger medan jag skrev det.
Och det här var mitt fantasirika svar:

Det låter ju alldeles
fantastiskt!

Sen somnade jag om och drömde om städer långt långt borta.

Jag har ingen aning om vem den här flickan är.
Men det ska jag ta reda på!

Med de här svaren så måste hon ju vara en intressant människa,
Hon är söt också.

Det känns som att jag måste se den här filmen också, Lacrimosa.
För om den handlar om våldsamt olycklig förälskelse och en flicka med världens vackraste röst, ja då måste man ju se den.

Nu har jag dem!
Biljetterna till Sommaren!


Håkan är ju i April, men som alla vet,
Håkan ÄR Sommar!

Det var en sommardag i juli.
Året var 2006.
Jag var sexton år och påväg mot något nytt.

Då kom en grön Morgan körande på den dammiga grusvägen. 
Som hämtad från en Brittisk landsort kom den fram till vår gård.









Titta på den!
Så underbart fin!
Läderbältet över huven är det ljuvligaste!

Det finns ingen bra anledning till att inte ha en sån bil!

Hon plockar fram sina finaste skor.
För idag är det lördag.
Nej, hon ska inte ut och dansa. Inte ännu.

Hon ska städa först. Det gör hon bara när hon är på riktigt bra humör och när han med rött hår är ute på sin dagliga promenad.
Hon vill städa ensam.
Då kan hon sjunga, hoppa runt, lyssna på LP spelaren och dansa i sina höga klackar utan att någon ser. Hon skulle kunna göra allt det där medan någon ser. Men det är något speciellt med att göra det när ingen ser.

När hon har städat sätter hon sig i sin vinröda fåtölj och låter armarna falla ut över armstöden.
Hon skrattar för sig själv och tänker på när hon skakade mattan så hårt där ute på balkongen att hon nästan tappade några fräknar.

Hon hör en nyckel i dörren, hon rycker till.
Hon hade somnat.

?Åh, du har dina finaste skor på dig! Vad fint du har gjort! Men jag har ju sagt att jag kan hjälpa till att städa, det vet du ju darling!?

Många har säkert tyckt att dagen idag har varit avskyvärd. Det blir lätt så.

Men inte jag!
För jag har en alldeles egen Rock Romantiker!
Det är det inte många som har!



Jag fick fina blommor och vi gick ut i det vackra vädret.
Jag hade bakat och vi åt hjärtanen på en bänk medan solen sken på våra solglasögon.



Vi promenerade runt hela staden och vi upptäckte att huset mitt emot Strömstads Optiska nog är det vackraste i hela staden! Och det hade vi inte ens sett före idag! Det måste ha varit något speciellt med ljuset som fick oss att se det.



Titta bara på det!
Det är SÅ många fina detaljer! Över och under fönstren! Tornet! Spiran! Kanterna! Lejonhuvudet över dörren! Färgen!

Och jag blev kär idag!
I ett par Chanel glasögon!
Jag MÅSTE ha dem! Det finns ingen annan utväg.

Att lyssna på Håkan på en bänk i en gymnasieskola kan vara så otroligt... Så otroligt.
Jag förstår det verkligen inte!
Och tänk då att vara någon annanstans!
Där man inte behöver blunda för att drömma sig bort, för man är redan i drömmen.
Man kan bara blunda för blundandets skull!

Hon har inga föräldrar, för hon behöver inga.
Hon har inga syskon, för hon behöver inga.
Hon har inga vänner, för hon behöver inga.
Hon har en kanin, för den behöver hon.

Kaninen heter Snövit och är vit som snö.
?Ett utmärkt namn? sa den fräkniga pojken i drömmen en gång.
Hon drömmer om honom varje natt.
Varje natt när hon sover i sin prinsessäng i det blå rummet på andra våningen.

Prinsessängen är egentligen inte så prinsessig, men det är en prinsessa som sover i den, och därför är det en prinsessäng. Den har en stomme av gjutjärn, och är så snirklig och detaljerad som du bara kan tänka dig. I den har hon fem bäddmadrasser och två blommiga lakan. Två duntäcken, ett för att ha under sig och ett för att ha över sig. Dessutom har hon fyra kuddar för att verkligen kunna sova gott. Intill sängen har hon en pall för att komma upp, sängen är så hög, och hon är så kort.

På nattygsbordet har hon en liten, liten rosa kopp.

Snövit följer med ut på promenad varje morgon. Då är Prinsessan noga med att ta på sig alla sina ytterkläder. Så att ingen ska få veta att hon är en prinsessa.
Men om folk tittar noga, så ser de ändå att hon är en prinsessa. För hon har en blick som ser allt.
Minsta lilla ser den.

När hon är hemma borstar hon sitt hår och tittar på snäckskalen som hon hittat på stränderna i städerna långt borta. Snövit är alltid med henne. Tittar på.

Ibland är hon inne i sitt krokiga hus hela dagen. Då går hon runt i sitt ljusgula nattlinne med spetskanten och funderar på hur det känns att se rakt in i solen alldeles för länge.
Ibland sitter hon uppe hela nätterna för att se på när stjärnorna rör sig över himlavalvet. Hon talar till dem, men de svarar inte. Hon talar ändå till dem, hon kan höra vad de svarar. För hon är en prinsessa med blek hy och rosa kinder.

Snövit är alltid med henne. Tittar på.
Därför behöver Prinsessan sin kanin.

De har oftast inget vettigt att skriva om,
de har oftast inga bra bilder,
de har oftast stavat fel,
de har oftast kastat om namn i bildtexter,
de har oftast riktigt dåliga artiklar.

MEN!

Den här bilden fångade mig!
Jag har ingen aning om varför, men jag bara riktigt älskar den här bilden!



Kanske för att man kan bygga en hel sagovärld kring den...

Ljuset bara slog emot mig där jag satt på bussen!
Jag blundade, men så kände jag att det värmde på min kind.
Jag öppnade ögonen och

PANG!
SOLEN SKEN PÅ MIG FRÅN EN KLARBLÅ HIMMEL!!!

Vad är oddsen?
Hela förmiddagen hade det varit dimmigt och molnigt.
Och så lyssnade jag på "You Are The Light" och solen bara lyste!



När jag klev av bussen skuttade jag hela vägen hem och bompade med Jens i hans refräng.
Väl hemma bytte jag om och kastade mig ut i stallet för att ta itu med mockningen, hur lätt som helst!

Elmer var lerig, men vad gjorde det när solen sken in genom stalldörren för att bara lysa upp allt damm, och värma mina kinder.

Ute på tur var det Elmer som drog med mig på äventyr, han hoppade hit och dit och skenade iväg med mig.
Man känner mjölksyran i låren men man bryr sig inte.
Man känner svettdropparna på ryggen, men man bryr sig inte.
Man känner farttårarna på kinderna, men man bryr sig inte.
Allt man bryr sig om är att vara där, just nu!

Roligaste uteritten på länge!







Mighty var duktig på träningen och kommer säkert att bli något en vacker dag.
När vi kom hem var det mörkt och halvmånen sken över Husebo.

Jag hade nästan glömt, men kom på det nu igen när jag satt och jobbade med litteratur uppgiften.
Jag har ju inte gjort mitt inlägg om The Catcher in the Rye!

Jag tänker inte skriva en recension om den, jag tänker inte förklara något, jag tänker inte på något sätt berätta om den, eftersom att den här boken ska man bara läsa.

Jag kommer däremot visa mina favorit citat från boken.

"He was left handed. He had poems written all over the fingers and the pocket and everywhere. In green ink. He wrote them on it so that he?d have something to read when he was in the field and nobody was up at bat. "

"He was also the nicest, in lots of ways. He never got mad at anybody. People with red hair are supposed to get mad very easily, but Allie never did, and he had very red hair."

"God, I love it when a kid?s nice and polite when you tighten their skate for them or something. Most kids are. They really are."

"She said she had to meet her friend. Kids always have to meet their friends. That kills me."

"He only gets to bang the drums a couple of times during a whole piece, but he never looks bored when he isn?t doing it. Then when he does bang them, he does it so nice and sweet, with this nervous expression on his face."

"I mean how do you know what you?re going to do till you do it?"

Och mina två absoluta favoriter!

"He used to laugh so hard at something he thought of at the dinner table that he just fell of his chair."

"I held hands with her all the time, for instance. That does?nt sound like much, I realize, but she was terrific to hold hands with."



Bob Dylan och en för mig okänd flicka.

Bob Dylan - She Belongs To Me

Jag kom på att jag verkligen gillade den här mjölkpaketbaksidan.

September 2007

Ett Kolikbarns Bekännelser.
Det är en skiva för dessa dagar.
Precis så känns det idag...

Dessutom sammanfattar den här låten lite av det vi pratade om på sovmorgonen idag,
jag kom på det när jag gick hem från bussen idag.



Bruno Méndez

Tisdagar borde tas bort ur min vecka.
För jag har kommit på att jag alltid är trött på tisdagar.
Alltid!
Det spelar ingen roll.
Jag är alltid trött på tisdagar.

Och speciellt mycket idag, av någon outgrundlig anledning.

Men jag blev väldigt glad idag också!

Utvecklingssamtal med Trine och Birgitta.
Trine sa att jag är en magnet, att jag drar uppmärksamhet till mig, att jag är en sån som påverkar människor, att jag är en person som syns i folkmängder, att jag är en person som har mycket utstrålning.
De var båda mycket glada att ha mig i Musik, Teater, Dans gruppen.

Jag blev så smickrad och glad att jag nästan trillade av stolen jag satt på.

Idag hände det som jag trodde att skulle hända mycket senare.
Det Var SOL När Jag Väntade På  Bussen!

40 minuter in till stan med Håkan i hörlurarna och blicken ut på de vidsträckta fälten.
Vid Mardal var det som finast!
Solen på väg upp som sken på diset och molnen!
Jag önskar att jag hade fotografiskt minne! Då hade jag kunnat minnas allt det här i detalj!
Men jag kommer nog att komma ihåg det här länge iallafall!

En motionstur runt strömsvattnet med Jens som sjöng om att inte låta någon stå i min väg och Håkan som undrade om jag kunde älska honom lika mycket som han älskade mig.

Adrenalinkick!

Och hela dagen med John har varit Splendid!
En solskenspromenad, en Bob Dylan lunch, en borttappad lapp med bokningsnummer, en lååång berättelse om min morgon, ett galet mottagande, ett skratt utan dess like och avslutningsvis en halvtimme med bara lugn och musik.

Brilljant!

Elmer är en överraskande liten häst.
Tränare brukar vara skeptiska till hans sätt att röra sig, till hans ålder, till hans sätt att vara.

MEN!

Elmer är så fantastiskt bra, så han brukar överraska även den mest oimponerade tränare!
Som idag till exempel, han bara flöt över allt! Och han tyckte verkligen att det var kul!

Idag var vi så samspelta som vi nånsin kan bli!

Den känslan går inte att få tag på på något annat sätt!



Dressyren i Mariestad 2007, lägg märke till leendet, så log jag idag också!

Oh Hjälp!

Tänk att man kan springa in i sånt här!
Helt oväntat!

Lyssna nu!



Han är som en till Jens Lekman,  fast han heter Erik Hallden!

GREJT!

Idag är det som bekant den tionde februari.

10 / 2 - 2008

Nu! Alldeles nyss hörde jag fåglarna sjunga!
De sjunger utanför mitt fönster!



Rik Lee

Jag äter frukost och tänker på gårdagen.
Jo, jag äter frukost på mitt rum.

Gårdagen ja.. Det kan man kalla för ett äventyr. Eller bara en riktigt lång dag.
Nej sa de. Ni får inte passera med hästen, ni har inte alla papper i ordning.

VAD SA DU? Sa jag när mamma kom ut och berättade för mig.

Det var bara att vända tillbaka till Sverige och missa träningssamlingen.
Men då kommer vi på den brilljanta idén att ringa till pappa!

Det gjorde jag, och några timmar, papper, checkar och telefonsamtal senare så var vi i Norge!

TACK PAPPA! DU ÄR EN FANTASTISK FIXARE!
TACK! TACK! TACK! TACK! TACK! TACK! TACK! TACK! TACK! TACK!

Själva träningen gick oerhört bra!
Elmer var duktig, gjorde sitt jobb, och vi fick en massa bra tips.
Så i dag är det bara att göra allt ännu bättre!

Inte ens den längsta stegen i min värld, eller i min fantasi för den delen, kan hämta mig där jag befinner mig nu.
Jag vet inte heller hur jag ska kunna lugna ner mig så pass mycket att jag kan somna.

Men jag vet en sak!

Om jag hade haft en sommaräng här nu så hade jag sprungit ut barfota på den. Mina kinder skulle vara fulla med fräknar och jag skulle inte känna hur vassa några av stråna var.
Jag skulle dansa och skutta runt på den här ängen.

Efter en stund skulle jag kasta mig ner på marken och rulla runt ett varv för att sedan skrattande titta upp mot solen och de bleka molnen som svävar förbi över den klarblå himlen. Där skulle jag ligga, och se vad molnen liknade.

Jag skulle kanske blunda, jag älskar att blunda ibland.
Så skulle jag höra en melodi, en glad melodi spelad på en gitarr.
Då skulle jag sätta mig upp, för att se vem som spelade.

"Det är ju John!"  skulle jag utbrista

Och det skulle vara du John, som kom gående i ett par fina gråa byxor, hatten på huvudet och gitarren i famnen.
Så skulle du spela hela kvällen. Och jag skulle bara lyssna.

Så glad är jag nu!

Vi kommer hem samtidigt.
Vi tog följe från Picadilly.

Jag sjunker ner i en stor vinröd fåtölj. Du vet en sån där stor, med en guldkant och lejontassar. Den är sliten på armstöden och i sitsen. Jag köpte den på en loppis någonstans, jag minns inte längre vart. Jag riktigt föll för den, och hade du inte hjälpt mig att ta hem den, ja då hade jag suttit där i den, i loppislokalen. Så kär blev jag i den.

Iallfall.
I den sjuker jag ner, jag har inte änns tagit av mig mina svarta nylackerade skor.
Det är vår ute, så de är torra och fina ändå, och vem bryr sig om lite smuts på mattan? Inte du och inte jag.

Så där sitter jag, klänningen har brett ut sig över hela fåtöljen. Du slår dig ner i soffan brevid din gitarr.
- Jag känner inte för att spela något just nu Prinsessan Emma... Kan inte du vara skivmästare ikväll.
- Kejråå

Jag plockar fram en skiva ur lådan, det är min favorit. Jag sjunger med i franskan jag inte kan, men ändå. Låten är ju så fin!

Jag lutar mig tillbaka igen, fåtöljen sväljer mig nästan. Jag gillar den! Jag är kär i den!
Jag blundar och far iväg dit musiken för mig.

- Ska du ha te?
- Mmmm..

Du reser dig upp. Slipsen har du inte lossat på för "det gör man bara efter riktigt tuffa gig!"
Jag hör att du kokar upp vatten och börjar rota bland plåtburkarna.

- Honey! Det finns inga scones kvar... jag åt de sista till frukost.
- Jahaa.. Meen.. Okej, teet är klart nu iallafall!

Du kommer tillbaka med två stora udda tekoppar med fat. På brickan har du också en liten skål med sockerbitar, två små teskedar och två muffins med en massa pastellblå glasyr.
Du ber mig blunda och jag gör det. Jag vet fortfarande inte hur mycket socker du har i ditt te.

Det blev muffins till middag den kvällen.

JA!

I morse vaknde jag klockan 9.
Pigg, men inte sugen på att gå upp.
Jag tryckte på CD spelaren för att lyssna på Albert Hammond Jr.
Cartoon Musik For Super Heroes är ju den bästa låten att lyssna på på morgonen.

M-E-N-!

Så kom jag på att jag hade lånat bort den!
Men det är ju bara bra egentligen, så då somnade jag om en stud.
Vaknade igen av en välkänd signal.

S-M-S-!

Ett jättefint litet sms om att ta vara på dagen eftersom att det var sol ute!

Viket jag gjorde!

Elmer följde med mig på äventyr och tillsammans galopperade vi över sandvägarna och hoppade över bäckarna. Smög förbi sogsarbetarna och nästan krockade med en blind man och hans labrador.

Efteråt gick jag ut för att dokumentera det hela.

Nu ska jag ta och ge mig ut på äventyr med Mighty Bright, jag får se vart det bär av!




Insidan av en vacker tulpan.



Blåare himmel än så här är svårt att få!



Mammas älskade potatisland! Det växtre gräs där! Det är Februari!



Blommor i rabatten, jag tror att de är döda...



En fågel som solade sig vid väggen



Tillsammans med Pysen,



Ludvig och



Mimmi! Hon är förresten den vackraste katt jag känner till!



Granit.



Elmers avtryck, ut på äventyr och hem igen.



I passed out on the porch?



Låst.

Ja, ibland skulle man allt bra gärna vilja vara nio år gammal, leka med sina kompisar och inte veta vad puberteten är förnågot.
Hade man haft tur hade man kanske haft föräldrar som tyckte att man skulle ha på sig fina kläder. Tillexempel en sån här t-shirt! Från Little Marc by Marc Jabobs



Och vet du!
De borde faktiskt lämna oss ifred, så vi slipper säga till dem, och så att du slipper dra iväg med mig för att "jag ska låna en skiva" Men så länge de inte lämnar oss, så ja.. då får vi väl fortsätta att säga till dem att deras vänner är i biblioteket.

Det funkar ju!

Danshummör?
Javisst!

Dansantalåtar 5 i Topp!
( Ja, det är planerat att de har med ordet "Dance" i låttiteln!" )

1. Dance With Me - Nouvelle Vague
2. I'd Rather Dance With You Than Talk With You - Kings Of Konvenience
3. Let's Dance To Joy Division - The Wombats
4. Who Do You Dance For? - Sahara Hotnights
5. I'm Happy Just To Dance With You - The Beatles

Bubblare:

• I Was Dancing In The Lesbian Bar - I, Jonathan
• D.A.N.C.E - Justice

Marc Jacobs har nog dansat en del i sina dar!

Tack John!

Hur tänker man egentligen?
Tänker man i ord, eller bilder?

Hur tänker blinda människor?
Hur tänker döva människor?
Hur tänker stumma människor?

Jag tänker i ord och bilder, men jag anser att en tanke inte är tänkt före jag har tänkt ordet som beskriver min tanke eller den eller det jag tänker om. Så i princip kan jag tänka något, men inte egentligen tänka det, eftersom att tanken var för snabb, altså den kom till innan jag tänkte ordet.

Men det är ju ganska töntigt att sitta och diskutera med sig själv om man har tänkt en tanke, eller om det bara var en flyktig fras. Men allt man tänker är ju tänkt. Jag kanske bara inte vill tänka den tanken.
Men bilder, då blir det ju ändå att man ser vad som är i bilden, och allt som är i bilden har ju ett namn, så då blir det ändå att man tänker i ord. Eller?

Men när man drömmer, alltså, när man sover. Då tänker man väl i bilder?  Men om det är konversationer med i drömmen så blir det ju ord. Eller hur?
Samtidigt så är det fortfarande bilder. Det är som en film. Man tittar på. Men vad tänker man medan man drömmer?
Är det jag som tänker, eller är det hjärnan som gör det? För att bearbeta dagen? Så att man bara ka titta på, och ta del av allt det undermedvetna?

Förresten? Vad tänker man medan man skriver en sån här text? Ord? Man tänker ju på hur man ska skriva, fortsätta på texten, men ser man ord, eller HÖR man ord i huvudet? Just nu hör jag ord, eller?

OKEJ!

NU! Exakt nu fick jag déjà vu!
Åhh! Just det här har jag varit med om förut! Det ser ut exakt såhär! Hjälp! Precis när jag sitter och skriver om hur man tänker... Mystiskt!

Sånt är också spännande! Déjà vu känslor!
Det suger till i magen, nästan som om man reste i tiden.
Vissa påstår att déjà vu kommer av att man VERKLIGEN har varit med om det tdigare, att livet bara snurrar på, om och om igen. Andra påstår att det är så för att man har upplevt liknande saker i tidigare liv. Jag vet inte vad jag ska tro, men ibland kan jag acceptera de här tankarna.

Nu ska inte jag försvinna för långt ifrån jordens yta.

Är detta något för en Hollywood drömmande Vessla i sina bästa år?
Jag tror faktiskt det!



Jag gillar MTD!
Bra att vi  går där John! Jag kan inte se vad jag skulle gjort annars som jag skulle tycka var roligare.

Den här dagen har haft det mest sprakande och mest omväxlande innehållet på länge!



Allt ifrån regnväder till supersöta muffins.
Allt ifrån kalla hästhovar till varm choklad.
Allt ifrån aukustisk gitarr till lax och makaroner.
Allt ifrån sjömansjackor till hörselskydd.
Allt ifrån balplanerande till lägenhetsdrömmar.
Allt ifrån springande stubbmän till illustrationer på massa oväntade ställen!



Ja det har verkligen varit en jätterolig dag i Nöddöland!



Tack så mycket John!

Jag bara måste.
Jag måste bara!

De här bilderna är favoritfina!







God Natt!

Se Här!
Bara se HÄR!

En väska i hårdplast!
Det skulle jag vilja ha!



Och en sån här har jag letat efter sedan.. ja i våras iallafall! Dom är ju så himla söta!



Och jag har aldrig sett en mer bedårande väska än den här! Titta bara!





Och en sån här hatt skulle jag också vilja ha!



Plus att jag MÅSTE skaffa mig en sjömansklänning, och en hatt. En bra hatt som man kan ha på sig hela dagana, som man kan ta med sig på festvaler och som klarar av att följa med på äventyr!

En sån hatt behöver jag mer än den här.

Musa är ett ord som funnits i mitt medvetande länge.
Minns inte när jag hörde det första gången. Men jag gillade det från början. Musa ? att vara en inspiratör, att få någon att skapa, att vara någon som får en person att se saker personen aldrig sett tidigare.

Sedan jag hörde det ordet har jag velat vara någons musa. Många pratar om hur deras musa skulle vara för att de skulle kunna skapa något otroligt.
Men jag skulle ge mycket för att få vara någons musa.

Tänk att få vara en person som kan gå runt i en rökig lägenhet, säga några ord. Titta ut genom ett ljust fönster i det dunkla rummet. Skratta åt en konstig tanke för att sedan gå och koka en kopp te. Ha på sig broderade spetshandskar för att det är fint och ha band i håret.
För att det är fint.
Sitta i en park en solig dag, titta på fåglarna och skriva en dikt i en svart skrivbok.
Le åt ett barn.

John!
Anar du hur otroligt smickrande det är att du kallar mig för din musa?
Förstår du det?
Förstår du det John!
Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen!
Det enda jag vill är att flytta till en lägenhet i London. NU!
Du ska vara där, jag vet inte om vi delar lägenhet, eller om du bor granne, eller om du bor i någon annan del av London, det spelar ingen roll, bara du är där.

Så att jag får ta del av dig. Så att du får ta del av mig.

Jag vill bara försvinna ut i världen och ta reda på vart änderna tar vägen på vintern. Och hur långt det är till stjärnorna. Och vilken som är världens längsta gata.
Och om man kan tro på evig kärlek.

Jag rör vid himlen!

Åh hjälp!
Jag kan rita igen!

Det är underbart!