Clumsy.


Hon trillar.
Igen.
Det var inte längesedan sist. Och hon har fått två nya blåmärken.
De gör inte ont, men de syns genom de ljusa strumpbyxorna.
Lite som blåbärsfläckar på en paj.

Hon skrapade knät när hon föll.
Inte så illa att det blödde, men det sved. Och strumpbyxorna gick sönder.
Hon tappade sin svarta skrivbok och pennan med silverbläcket.
Några teckningar ramlade ut.

Men det gör inget.

Hon ler och plockar ihop sina saker.
Tänker på hur kul det måste ha sett ut. Börjar skratta.
Hon sitter kvar på den torra grusvägen och tänker att hon nog är lite för klantig för hennes eget bästa.

Hon tappar nycklarna för ofta, och hon trillar ner från stolar. Hon glömmer sitt busskort varje morgon och äggen glider ur hennes händer när hon bakar. Hon slår i sina tår när hon går och ringarna i idrottsalen gör inte som hon tänkt.

Men vad gör det?

Hon skrattar till när hon inser hur klumpig hon faktiskt är.
Henns vän kallar henne för "en studsande boll" och det är kanske precis det hon är.

En glad studsande boll.

image149

Sweet!
2008-02-26 @ 17:55:06 Om ord. Permalink


Kommentarer
Sagt av: John-John Kennedy

Ja det är du, ständigt leende studsande boll

2008-02-26 @ 18:15:59

Kommentera inlägget här:

Du:
Kom ihåg mig?

(bry dig inte om det här fältet):

Hitta till dig:

Från dig till mig:

Trackback
RSS 2.0