Jag har fått universums kitchigaste svanvas av farmor.

Om man inte riktigt vet vad man ska göra en solig dag så kan man tillexempel gå ut och läsa en bok.

Alltså!

Detta måste vara Lookbooks snyggaste look. EVER!

Nu är jag så klar med gymnasiet.
Jag är så klart med skolan överhuvudtaget.
Jag är så färdig med allt!

Efter att jag lämnat in mitt sista prov stod jag i min korridor och grät i säkert 10 minuter.
Rakt ut bara!

Det var lite som att få luft igen.
Och allt bara snurrade i huvudet och jag kom på mig själv med att tänka - herregud! jag klarade detta! jag dog inte!
Sen började jag skratta.

För jag är klar med gymnasiet!

Alltså.
Jag sitter här med min sista pluggkväll.
Det är INTE vemodigt.

Fölen, för lite drygt en vecka sen.

Självklart är det John som underhåller och jag som filmar (och skrattar).

Hmm... det blev rätt bra.

Just nu har jag cirka hundra hårnålar i mitt hår.
Jag gillar det!

Jag har hittat världens bästa picnicställe! Tusen poäng till mig liksom!

Vi har ju fått föl!
(jag har mer bilder som ska visas, det har bara inte blivit så än)
Såhär såg de ut igår när de var ute och kände på världen.

Mammas kommentarer kan man antingen ignorera eller älska. Jag älskar dem!

Lyssna mer här!

Phonecall drama är söt.
Och Come on Eileen är en engelsk version av Kom igen Lena.

Sandra skriver ett fint inlägg om sin kärlek.
Hon undrar om våra "just den där"
Flickorna (och kanske några pojkar) svarar.

Det här svaret var finast.

Ikväll lyssnar vi på det här tills allt går över.



För det går alltid över tillslut.

Jag gillar att mitt hår passar så bra ihop med turkost.

Alltså.

Nu är jag trött på det här.
Trött på att vara trött på.

Jag skulle behöva en knapp.
Autofocus skulle den heta.

Då skulle jag kunna focusera 100% och sen vara klar.
Men nu funkar ju ingenting.
Och det gör mig trött.

Jag tror inte att jag kommer klara det. Och det känns inte bra.



Marc Johns.

Jag tycker den är snygg.

Jag har en fin vän som heter John.
Han har långa smala ben och är rättså sprallig.
Oftast har han slips på sig och ibland spelar han gitarr i korridoren.
Han lyssnar ungefär på den bästa musiken och blir väldigt lätt exalterad när det handlar om toner, riff, röster och sånt där som gör en bra låt till en bra låt. John är en väldigt omtänksam person och jag vet att väldigt många tycker om honom. Och det är ju inte så konstigt med tanke på att han sprider så mycket glädje.

Ibland behöver man bara någon som äter middag med en och som tjatar om att få hjälpa en med läxorna och som hjälper en skriva och som liksom bara smittar ner en med massa positivitet.

...vaknade jag här,



fixade håret såhär,



lyssnade på det här,



köpte det här,



gjorde det här,



råkade ha sönder de här,



och åt det här.

Alltså, jag vet inte om det här bara är knäppt, eller om det är konst. Eller... tja.
I vilket fall som helst är det något med det som jag gillar.

Idag är det exakt en kalendermånad tills jag tar studenten.
Det är ohyggligt mycket som ska hinnas med innan dess.

Jag tyckte att det var mycket att göra i februari också.
Jag trodde  att jag skulle drunkna, att projektarbeten och inlämningar skulle kväva mig.
Lite så var det ju också. Men där någonstans i mitten av allt tog Hanna tag i mig och tog med mig till Partille.
Där fick vi försvinna ett tag.
Vi dansade och skrek och levde.
Där, mellan rader om att flyga söderut och om att låta tågen ta bekymmren. Precis där kände jag att jag skulle överleva den här våren. Att komma till den insikten var verkligen befriande.

Våren är här, och jag är nog mer oinspirerad än någonsin. Samtidigt har jag aldrig varit mer optimistisk inför framtiden.

Nästan såhär grått var Göteborg i går.
Det var nog mest för att det regnade och för att vi var kalla.

Almedal på Svanens treårskalas.
Galet bra!



Ehee, mingelfotografer.



Snygga människor och massa dans!
Det är omöjligt att stå still när det spelas Cut Copy, Le Tigre, Clash, Cure och Joy Division!

y



Alla bilder är från Djungeltrumman.

Alltså. The Factory måste ha varit ett så himla häftigt ställe!
Alla människor och alla händelser.

mmmm... sixties.

Något jag gillar väldigt mycket är levande musik.
Musik som spelas av människor just nu.

Musiker som gör det de är bäst på, som får spela solon, som får spexa lite och som gör sin grej. Musiker som spelar.
Jag gillar det jättemycket. Något annat jag gillar är Swing (jag skulle vilja lära mig dansa en vacker dag).
Så då när vår skola helt plötsligt tar hit Bohuslän Big Band som spelar med full orkester i vår aula, då blir man ju inte annat än löjligt glad!

Det enda som fattades var ett dansgolv och dansande människor.

Idag var det soligt i hela Strömstad. Så grabbarna och jag gick ner till hamen och åt pizza.
Där satt vi och lyssnade på Libertines och blåste nästan iväg.



Sen pysslade jag ihop ett hårspänne.



Tadaa!

Det är fint att bara kunna sitta ner och äta miniscones och dricka chai med honung.

Hej 80-tal!
Hade bara hört den här förut (videon är härligt 80-tals-rymd-störd, got to love it!), och gillar resten av deras musik också.

Snygg grabb!
Tom Sturridge. (Alltså, bilderna på honom är irriterande dåliga, för i trailern ser han ju galet snygg ut!)

Plus att filmen verkar vara så bra. Måste se den snart.
Nu!