Tillåt mig att skratta fult!

Nu är jag så klar med gymnasiet.
Jag är så klart med skolan överhuvudtaget.
Jag är så färdig med allt!

Efter att jag lämnat in mitt sista prov stod jag i min korridor och grät i säkert 10 minuter.
Rakt ut bara!

Det var lite som att få luft igen.
Och allt bara snurrade i huvudet och jag kom på mig själv med att tänka - herregud! jag klarade detta! jag dog inte!
Sen började jag skratta.

För jag är klar med gymnasiet!

Åh! Grattis! Jag avskyr egentligen att fråga det här (med tanke på att alla frågor mig det hela tiden vilket går mig på nerverna) men har du någon aning om vad du vill bli eller vad du ska göra sen?

Oj! Råkade visst skicka en tom kommentar. Nåväl. Det låter som en bra plan det där! Själv har jag ingen aning om vad jag vill bli, så jag tänker mest bara leva. Drömmer väldigt mycket om att flytta till London. Sen har jag tänkt rätt mycket på att ta mig tiden att lära mig något, nu när man väl kan. Franska till exempel. Förhoppningsvis vet jag mer senare, jag vet faktiskt inte så mycket alls just nu. Men samtidigt bryr jag mig inte riktigt. För det ordnar sig på något sätt ändå! Orkar inte ödsla energi på att vara orolig iallafall. Kram!

Grattis Emma! Tar ni studenten 6 juni som här?