Måndag.

Jag rullade in på stationen vid 11.50
Det första som slog mig, där i tunnelbanan var alla otroligt stiliga människor!
Alla är såklart inte lika snyggt klädda.
Men andelen välklädda är SÅ mycket större än här!

Åt en god lunch med pappa och Roger.

Åkte till Götgatan.
Mer fina människor. Jag gick bara där, fram och tillbaka.
Luktade på Stockholm, tittade på Stockholm, var i Stockholm.
Det var så härligt att jag hade lust att dansa fram på gatan och sjunga och le mot alla! Det gjorde jag nästa, eller ja.. jag log mot alla! Jag bara gick där och log.

Vid 4 träffade jag Amelie vid Slussen.
Min älskade lilla dalkulla Amelie!
Gud vad jag har saknat henne! Saknat hennes blonda hår, hennes välmanykerade naglar, hennes skratt, hennes dialekt, hennes omtänksamhet, hennes rosa hus, hennes rosa äggklocka, hennes våningssäng, hennes prat, hennes kaffedrickande, hennes... ja hela hon!
Och allt som gör Amelie till den Amelie jag känner!

Vi åt dinkelpannkakor med Spanska jordgubbar, sockerfri sylt (den var väldans god!) och Keso! Så himla gott! Prova det nån gång!

Vi drack kaffe och mjölk ut vinglas och kände oss otroligt lyckligt lottade där vi satt med alldeles för fulla magar och pratade om våra vänner och städer. Vi pratade i timmar.



Götgatan.