Idag hände det som jag trodde att skulle hända mycket senare.
Det Var SOL När Jag Väntade På  Bussen!

40 minuter in till stan med Håkan i hörlurarna och blicken ut på de vidsträckta fälten.
Vid Mardal var det som finast!
Solen på väg upp som sken på diset och molnen!
Jag önskar att jag hade fotografiskt minne! Då hade jag kunnat minnas allt det här i detalj!
Men jag kommer nog att komma ihåg det här länge iallafall!

En motionstur runt strömsvattnet med Jens som sjöng om att inte låta någon stå i min väg och Håkan som undrade om jag kunde älska honom lika mycket som han älskade mig.

Adrenalinkick!

Och hela dagen med John har varit Splendid!
En solskenspromenad, en Bob Dylan lunch, en borttappad lapp med bokningsnummer, en lååång berättelse om min morgon, ett galet mottagande, ett skratt utan dess like och avslutningsvis en halvtimme med bara lugn och musik.

Brilljant!