Jag vaknade alldeles nyss från en så fin dröm!

John och jag var i Stockholm om gick runt i Second Hand affärer.
Jag tror att vi var på Stadsmissionen vid Mariatorget...Men samtidigt påminnde inredningen om den på Judits.

Iallafall, där gick vi runt och tittade, jag letade efter något att ha över min balklänning.
Det var en jättejobbig expedit som svansade efter mig och gav mig alla möjliga och omöjliga råd och pekpinnar. Hon tyckte absolut att jag skulle satsa på en stusslång ljuslila, plastig kavaj, och det sa hon innan jag ens hade beskrivit min klänning. Hon tyckte att jag skulle ha den bara för att det "var ju så modernt nuför tiden, och så är den inte så dyr, för du ser inte ut att ha råd med så mycket"

Hon hade en skarp ton och mungiporna pekade nedåt. Jag tyckte inte om henne och sa till henne att "Åh, det var inte riktigt något sådant jag letade efter, jag kommer veta vad jag vill ha när jag hittar det..." och så vände jag mig om och fortsatte gå igenom kläderna på stången. Hon försvann lite efter det, men jag kände ändå hennes närvaro och kritiska blickar.

Vi köpte inget i den affären, men när vi kom ut på gatan var det kväll och det var ganska kyligt.
Från ingenstans kommer Jens Lekman gående i en grå ullrock.
Jag stannar upp och säger "Men det är ju Jens Lekman!" tar tag i Johns skepparärm och pekar bort mot Jens.
Jens kommer till oss, och vi börjar prata med honom.
Med Jens kom det också nåra riktigt stiliga söderpojkar, med kammade frisyrer och glasögon med breda svarta bågar.

Alla svärmar runt Jens som om han vore en sockerbit. Men jag står alldeles brevid honom och börjar stryka honom över ryggen, som om jag skulle värma honom. För han såg väldigt frusen ut, med ångan ur munnen, händerna djupt nere i fickorna och huvudet sänkt ner i kragen och halsduken. Iallfall så börjar jag stryka honom över ryggen, han tittar upp och ler mot mig. "Du såg så frusen ut" sa jag. "Mmmm" svarade Jens, och så kramade han om mig!

Så där stod vi mitt på en av Söders gator bland halsdukar och snygga skor och bara kramades!

Sen så hörde jag ljudet av "Johnny var Evas (Emmas) hjärtas låga..."
Och så försvann den så verkliga drömen..

MEN OJ vilken bra dröm!



Sannah Kvist