Hahaha!

Jag är typ världens sämsta på att plugga!
Istället för att skriva bokrapport sminkar jag mig. Testar att måla ögonfransar på huden precis under underfransarna.
Det går!

Ikväll är det P3 Guld. Glöm för all del inte bort det!







A juste. Det ser lite galet ut eftersom att jag bara sminkat det ena ögat.

Jag är förkyld och tycker lite synd om migsjälv.
För nu måste jag skriva en bokrapport och finslipa min novell som ska in i Svenska B.

Och jag älskar Brie!

Hmm..
Jag pysslar med ett inlägg med Londonbilder, men det tar tid och tålamod.

Idag har vi shoppat!
Nu ska vi se på film.
I morrn kommer vi hem.

Nu har jag packat och allt är med. Hoppas jag. Annars dör jag. Inte.
Okej.
Ring mig inte den kommande veckan. Det kommer kosta multum. För oss båda.
Jag har nog ringt John tre gånger idag. Suck. Jag är nervös som tusan.

Åh. Jag vill egentligen inte erkänna det. Men jag längtar till jag kommer hem igen.

Nej. Stopp. Vi kommer ha jättekul och allt sånt. Så. Bra.

Hej Då!



Här är bilder och berättelser från när vi var där förra gången.

Nu är min veckojournal defenitivt slut. Den 4 Januari.
Jag gick igenom den lite lätt och hittade massa små roliga episoder.
Det är märkligt vad man minns mycket så fort man får lite att haka fast minnena i.

























Suck...

Jag har faktiskt ingen lust att fira nyår idag.
Vet inte varför, men jag känner inte för det bara.

I dag har jag gjort en massa viktiga saker som inte är viktiga saker för någon annan än mig.

Tillexempel har jag beställt ett VISA kort. Nu är det slut på VISA Ung tramset. Man kan ju ändå inte köpa grejer på internet med det. Och tillexempel så har jag snickrat ihop en present. Sånt är kul!

2008 har gått så himla himla fort.
Det har hänt så mycket och nu är det snart slut.
Jag har gjort ett sammandrag.



♥ Januari.

Januari handlade mycket om korta solskensminuter. Jens Lekman, John som fick tandställning och att jag startade min blogg. Och träning. Min första biljett till landslaget. Den första träningen med Johan Lundin och pirr i magen inför vad han skulle tycka och säga.

Och jag hittade Edith Södergran. Hennes dikter lyfte mig. Lyfte mitt skrivande.
Jag var hos optikern också, som berättade att det inte var något fel på mina ögon, jag behövde bara blinka oftare. Suck.

Jag hittade ett himla roligt utdrag ur min dagbok från den 28 januari 2008

"Ringde till John, vi pratade om musik och film och ja allt! I cirka 45 minuter. Helt galet! Vart tar tiden vägen med den pojken? Den bara flyger iväg… Älskar det!

OCH!  HÅKAN KOMMER TILL PEACE & LOVE! LYCKA!!!"




♥ Februari.

Fullt av håltimmar som fylldes av Jens Lekman, Bob Dylan och en del gitarrsträngar. Dagarna har jag beskrivit som dimmiga, hemska, lediga, underbara, sömniga och glada. En salig blandning av sinnesstämningar. Alla hjärtans dag kom och gick och stannar kvar i mitt minne. Ett soligt minne av vackra hus, hjärtformade kakor och förtjusning. Jag fortsatte att imponera på tränare och jag åkte till Stockholm. I Stockholm träffade jag Amelie och Astrid som jag inte hade sett på evigheter. Jag ritade lite igen. Flickor med långa halsar och stora ögon. Att börja rita igen beskrev jag som att andas efter att man tappat andan. John och jag lekte en massa och såg på filmer och drömde oss bort till gator, och lampor, och människor som aldrig sover. Vi satt i en soffa i över 12 timmar och 12 timmar har nog aldrig gått så fort. Mellan allt detta tränade jag som aldrig förr. Och så läste jag The Catcher in the Rye. Vi beställde biljetter till sommarens festivaler och till Håkans konserter i April, och vi lyssnade på För en lång lång tid. Mycket tid gick åt till att drömma och skriva ner fantasier.



♥ Mars.

Terrängpremiär. Soldagar. Tävlingar. Bubblande skratt. Chokladfrukost. Kärlek är ett brev skickat tusen gånger. LONDON!

John och jag åkte till London, struntade i allt och hade det bäst! Vi åt chokad och fruktsallad till frukost och donuts och kakor till Lunch. Middag glömde vi oftast bort. Förutom den kvällen när vi satt uppe på en mur vid drottningens stall och åt pastasallad. Ja, vi är knäppa. Och vi drack te. Och vi tittade på Little Britain. Och vi fick Lisa att gå runt hela stan med oss. Och vi var en inte långt ifrån Alex Turner. Och vi köpte för mycket saker, så vi var tvungna att lämna lite grejer hos Lisa och Lotta. Vi hade i alla fall hemskt kul!

Tränarna tyckte inte att det var kul, och vi hade allvarliga samtal om vad jag egentligen ville med min ridning.



♥ April.

Jag kände mig trött och hängig för det mesta. Sänkte ambitionsnivån i skolan. Drömde mig bort i Rokokomålningar och i Edits dikter. Skrev noveller om olycklig kärlek och drunknade i Håkan. Eller som jag skrev den 1 April. "Idag har jag verkligen drunknat i Håkan. Drunknat utan att dö. Bara färsvunnit lite." Vi fick en hund, våra fina fina föl föddes och Hanna, John och jag åkte till Göteborg. Vi dog lite allihopa under aprilhimlen när Håkan gjorde entré. En vecka senare gjorde John och jag om det, vi åkte till Stockholm och såg Håkan igen. Vi satt i parker och tittade på ett Sverige som tinade bit för bit. Malin och Yollis berättade om knasiga utekvällar och kapade pojkar. Jag älskade varje sekund av det där. Speciellt de där sekunderna när vi träffade Håkan. Träffade Håkan och försökte förklara för honom hur mycket han betyder. Att jag inte svimmade.



♥ Maj.

Rocken roll blå ögon  - igen och Paris 2004. Det var melodierna till min majmånad. Jag kände mig otillräcklig, ledsen, trött, arg och så förbannat handlingsförlamad. Och det var jag också. Ibland grät jag på bussen på väg till skolan. Ibland grät jag i skolan. Jag var otrevlig och vresig och jag skämdes så för det. Jag grät mig till söms nästan varje natt. I alla fall de nätter jag somnade. De andra nätterna var bara upprivna lakan och rivmärken på låren. Svarta bokstäver i skrivblock. Jag hatade allt väldigt mycket. Och då speciellt migsjälv. Uppe på det här ville skolan begrava mig levande i prov, hemtentor, genrep, föreställningar, inlämningar och bokrapporter. Det som räddade mig var mina vänner och musiken. En dag jag minns väl är dagen då John och jag satt i solen på bryggan i stan och lyssnade på The Kinks. Vi skrattade och hittade på massa tokiga saker. Ridningen gick bra, jag fick träna för Lucinda Green och jag tävlade i Gärds. Tränade varje dag och jobbade på helgerna. Äppelträden blommade och jag trodde att jag skulle dö ändå.



♥ Juni.

Jag var arg och ledsen. Och förkyld. Jag tränade, tävlade och grät. Skolan slutade och jag trodde att jag var fri. Vi firade födelsedagar och tog tåget till Borlänge. Där levde vi på mjukost och cider. Sov ytterst lite och dansade oss stumma. Jag älskade de där dygnen. De var som en lång dröm. Suddig och overklig. Väl hemma igen kom verkligheten ikapp. Träningar, krav och måsten. Jag längtade bort.



♥Juli

Stannade hemma en vecka. Gick knappt utanför rummet. Var sjuk och äcklig. Konsert på Strömsvallen, Håkan och Kent. Himmel vad bra det var! Håkan hade på sig Johns hatt och sjöng till oss! Det är nog faktiskt den bästa Håkan konserten jag har varit på. Jag jobbade en del i stallet. Svettades och svettades. Tränade och tävlade. Plockade några rosetter. Fyllde 18 och kände mig inte vuxen alls. Firade min födelsedag på Skagerack tillsammans med Adam Tensta! Blev full och råkade avslöja slutet i Harry Potter böckerna för Linnéa. Lena och jag åkte till Lysekil. Lyssnade på Lars och hans vänner. Krokstrandsfestivalade som vanligt men utan gäster från stan. Fick en Ukulele och vi älskar varandra.



♥ Augusti.

Massa massa förberedelser inför Nordiska Mästerskapet. Själva tävlingen var en enorm upplevelse och jag lärde mig en massa. Efter det slutade jag att rida, så så himla lyckat var det kanske inte. Men ändå. Jag fick min sjömansklänning och jag fick min efterlängtade kamera. Och jag fick min dator! Jag tittade på Pushing Daisies och åkte till Rådanefors. Där var det festival vill jag lova! Träffade Klara och Emelie och grabbarna i Almedal! Fy 17 vad kul vi hade! Vi badade, dansade, sjöng, skrev tidningar och festade! Skolan började och magontet kom tillbaka. John tog med mig på Popaganda och det var så himla kul! Såg en massa brabra band! Säkert, Radio Dept, First Aid Kit, Bob Hund, Caesars, Shout Out Louds, Florence Valentin och the Embassy. Augusti var på sätt och vis en ganska overklig månad.



♥ September.

Skolan gjorde mig sjuk igen, jag gick till sjukhuset för att få svar på vad som var fel på mig. Inget var fel på mig. Men kanske jag behövde någon att prata med?

Tiden rann på som vanligt men i min dagbok står det ”pissdag” ganska ofta. Jag satt mycket vid datorn och lät den vara mitt liv. Många dagar var ganska gråa och det är inte så mycket jag minns faktiskt.. Jag sydde en kjol och festade en del. Blev för full och gjorde saker jag inte är stolt över. Håkan spelade på Liseberg och vi var där. Såklart.




♥ Oktober.

Jag blev lite mer färgglad i oktober. Hittade på lite mer att göra, sydde en del, spelade på min ukulele, målade, hittade fina bilder och tyckte att allt var helt ok. Var helt enkelt lite mer inspirerad. Mikaela och jag jobbade på på växtriket och åt middag hos Simon på fredagskvällarna. Jag tittade på filmer och blev besatt av Andy Warhol, Edie Sedgwick, New Order, Joy Division och filmen Control. Isabelle och jag ramlade runt på Göteborgs gator en natt och jag pluggade en massa. Jag försökte verkligen!



♥ November.

Vi var i Kenya och jag mådde bra. Kom hem och upptäckte att jag växt. Att jag hade sett och upplevt saker som påverkat mig. Jag gick på julbord och var rätt galen. Kär och galen trodde jag, men så var det inte. Inte den här gången heller. Jag gjorde en massa kollage och teckningar och kräktes på skolarbetet och tänkte ”Jag bryr mig ändå inte. Låt mig va!”



♥ December.

Början kunde varit gladare. Men det var den inte. Önskade mig mer ork, mer inspiration, mer av allt. Glädjeämnen var snöfotografering, lägenheten och att träffa släkten på olika kalas. Och så har Mikaela och jag bakat en massa och haft kul på jobbet. December är inte slut. Men så mycket mer kommer nog inte hända.

På det hela taget har det varit ett händelserikt år. Även om det inte såg så ut alla gånger.

Jag är ett brottsoffer. Jag och min familj. Vi har inte utsatts för det värsta brottet. Men det känns ändå inte bra.
Någon, eller några personer har varit inne i våran bil. Vänt upp och ner på den. Vänt in och ut på den.
Lämnat den våldtagen och smutsig.

Polisen hittar den med en man i. En man som tar sig en sil och som packar en väska med hemskt nödvändiga saker, så som körskolepapper, hästpass, instruktionshandböcker, linsvätska, läppglans och en termos.
Inget av det är hans, men han tänker ta det ändå. Han är hög som ett hus. Om inte högre.

Poliserna tror inte att det är han som har brutit sig in i bilen först. En så drogad människa borde inte kunna dyrka upp ett lås. Han har nog bara satt sig där när han såg att dörren var öppen. Satt på min mammas plats.

Och någon har tagit alla saker av värde. Min nya fina julklapps iPod, min gamla iPod som Caroline fick låna, mina fina WeSc hörlurar, min väska, allt! Oskars dator och kläder för en vecka (han åker till fjällen i morrn), Jonathans jacka, mammas plånbok, Henriks filofax... Listan kan göras lång, och den kommer att göras lång.

Men sakerna är inte dertvärsta. Handlingen i sig är det värsta. Hur kan någon göra så mot andra människor?
Bilen är ett av mina tryggaste ställen. Den symboliserar min mamma för mig, och i den känner jag mig trygg och säker. Ingen kommer åt mig där.

Kalla mig dum och naiv. Men jag trodde att det var så. Fram till i eftermiddags. 

Det fick mig att tänka på det här.
Kan man någonsin känna sig riktigt trygg?

Och några glas Strawberry Decory.



Ungefär så var studentfesten i onsdags.

Fast mest handlade den om samma människor, samma musik och samma cigaretter som alltid. Alltid samma.
Och jag tycker inte att det är kul. Jag vill inte vara med mer. Det är inte kul.

Jag vet. Jag är negativ och det blir vad man gör det till och allt sånt, men jag struntar i det. För det är bara inte riktigt min grej att gå ut i Strömstad tror jag. Jag är nog för dålig på att socialisera med människor som inte har samma intressen som jag, och det är ju mitt problem.

Och det värsta är att just nu kan jag inte göra något åt det. Så då får det vara så ett tag. Antingen tills det växer bort, eller tills jag skärper till mig och slutar vara så jävla svår.

Eller så kanske det försvinner av sigsjälv om jag hamnar någon annan stans.

Jag klipper film och äter några pepparkakor.
Det kommer blir så fint!

Hur kan de begära så mycket av oss, sista veckan?
Jag är inte klar, men orkar inte mer nu.
Vi tar det i morrn.

Nu har julstämningen kommit på riktigt!
Igår var jag på adventslunch med hela släkten på pappas sida.

Det såg ut ungefär såhär:

Jag har ont i ögonen.
Kanske det är feber?



tiger lily and tiny teeth

Håkan för mig ofta att rysa.
Nästan alltid faktiskt.

Speciellt när man lyssnar på låtar som lägger sig under huden. Som ett skyddande täcke.
Men också de som kramar ens hjärta så hårt att man inte får blod på några ögonblick.
De som hugger till och får ögonen att tåras.
De som gör att kinderna blir lika tunna som blött papper.

Då ryser jag.
Speciellt när textraderna träffar så hårt.
De slår och bankar och slår för att man ska ta in dem.
Hos mig behöver de inte slå, mina dörrar är öppna, det är bara för dårarna att rusa in.


Sacha

Nu tänker jag inte plugga mer.
Inte idag.

Så det så.


 le smoking.

Jag vill inte. jag vill inte. jag vill inte. jag vill inte. jag vill inte. jag vill verkligen inte skriva ett tal till svenska B.
Vad 17 ska jag tala om? Som man kan koppla till det där häftet med texter och bilder?
Allt blir ju så personligt när jag ska hålla tal i skolan.
Jag hatar det. Jag vill inte stå där och blotta mig. I 5 minuter.

"Men berätta om Kenya!" sa Hanna.
Jaha.. men vilken text och bild ska jag koppla till det då? Det känns som om det bara blir långsökt och flummigt.

Ta mig härifrån.

Sätt mig i en liten lägenhet i valfri storstad. Låt mig ägna dagarna åt att jobba med något otroligt inspirerande. Låt mig ägna kvällarna åt att måla tavlor och sy klänningar. Låt mig dansa. Låt mig umgås. Låt mig leva.

Idag har jag tittat en massa på det här.
Och laddar ner första säsongen! Yäääy!

Min vision board har börjat ta form och blir förmodligen klar i natt.

Och när vi ändå är inne på det kreativa så kom Caroline in till mig idag och frågade om jag ville göra en skiss till hennes konståkningsdräkt. Nej sa jag. Jo sa hon. Nej sa jag.

Och så gjorde jag en.

Den blev förvånande bra!
Jag är faktiskt stolt över mig själv. Från att inte ha ritat på riktigt länge till att göra en, enligt mig, väldigt bra skiss.
Jantelagen - gå och dö!

Nu åker jag och bror lång bort.
Kommer hem den 18 November.

Puss!