En väldigt fin låt att lyssna på innan man ska sova.

Om 5 år då är jag, 18 - 19 - 20 - 21 - 22 - 23 - 23 år gammal.
Jag ska skriva ett brev till mig.
Eller det kanske blir en låda.
En låda med saker, brev, bilder och sånt, som jag får öppna när jag är 23.
Öppna, titta och minnas.

Jag kanske börjar idag, men den kommer inte bli klar.
Det är ju en massa saker som ska med, om den ska rymma hela mig.



Emma 15 år.

Kanske den bästa låten i hela världen.
Idag är den iallafall det bästa min värld har att erbjuda.
Inte illa!

Dagens terrängträning med Mississippi gick galet bra!
Pepp!

Bilder som får extra mycket uppmärksamhet just idag.







Lyssnar på Vincent Vincent and the Villains.

Jag måste bara!



Lyssna nuu!

Nu har jag varit på kalas hos farmor och farfar. Farmor fyllde år.
Det var släktingar där och vi pratade och åt god mat.
Farfar berättade historier om när han var ung och var ute på sjön.

Han slutade skolan och följde med Amerikabåten när han var 14 år gammal. Han arbetade som diskpojk och hjälpte till med småsysslor. En dag var Kocken så sjuk så han inte kunde laga mat, andrekocken kunde inte heller laga maten så det blev farfars uppdrag. ca 15 år gammal, lagade han mat till hela besättningen på 30 man och till 10 gäster. Han klarade det bra och såsmåningom började han laga mer mat. Farfars mat är den bästa!

En annan berättelse var från när de var i New York, gick i land och promenerade runt på Manhattan. Då gick de på Jack Dempseys pub, en känd boxare. Där beställde en arbetskamratena whiskey med is. Farfar som var ovan och ung visste inte så mycket och sa helt enkelt "And I'll take the same." För att citera "Det var det värsta jag hade smakat! Men jag kunde ju inte göra några grimaser, man måste ju visa att man är tuff!"



Så tittade vi på gamla foton från farfars konfirmation och ett och annat bröllop.
Det var så himla mysigt!
Jag älskar min farmor och farfar!

Jag blir bara glad!

Joel Alme

Mulna dagar är perfekta för att önska sig saker.
Jag har tittat på de här länge nu, flera veckor.

Och jag har kommit fram till att jag önskar mig ett silverhalsband med ögonfransar.
Jag borde kanske göra något åt det. Skaffa mig ett par.



Stephanie Simek
Krisatomic

Jag blir så glad!
Nu har jag pratat med Hampus, bara en liten stund.
Men han gör mig så glad!

Fina, fina Hampus!



Foto: Helge Lind.

Jag är nog lite förälskad i den här Hanna.
Hon är så söt, och så snäll och gullig.

Jag älskar att jag har träffat henne, och hoppas verkligen att jag kommer träffa henne många, många gånger till!











Lisa och Hanna.

Alla bilderna är ifrån när Lisa och Hanna var i Paris tidigare i vår.

God natt!

OKEJ!

Emma saknar London.
Hon tittar på Notting Hill och saknar London ännu mera!



De fina människorna, parkerna, atmosfären, byggnaderna, luften, bilarna, blommorna, vattnet, kakorna, affärerna, stenarna, lamporna, musiken...

Jag vill bo i London, i ett pastellrosa hus. Ha en knasig inneboende och köpa köttbullar och påskmust i den Svenska affären även om jag avskyr köttbullar och påskmust. Jobba i en pytteliten affär där söta damer kommer in för att köpa sitt favorit te. Spana på vackra pojkar genom smutsiga fönsterrutor och vara ute med mina vänner alldeles för länge. Köpa lite för många par skor och tappa bort viktiga papper. Äta muffins med tokmycket glasyr på till middag.

Lördag.

En av de bästa lördagarna på länge, länge!
Träffade Amelie på förmiddagen, åt lunch på Hurry Curry och tog en fika på Helmers.
Pratade en massa och hade det gott i solen.

Vid 2 gick jag och John till Bengans.
Signering med Håkan!

Och det vart typ INGA människor där!
Vi stod i kön kanske en kvart. Lyssnade på "Försent För Edelweiss" och hade det lite gott så.



Sen gick allt väldigt fort!
Jag blev väldigt nervös och så stod jag framför Håkan och pep fram ett "Hej Håkan!"

Han signerade min skiva, och så förlamades jag helt.
Tur att John var med annars hade det inte blivit nått med nått.
Han frågade ifall vi kunde ta ett kort med Håkan.
- Självklart!
Så, jag går runt bordet och hamnar på samma kort som Håkan. Jag håller om hans axel och han håller om min. Jag var nästan helt borta.



Sen överraskar jag mig själv genom att säga.
-Får jag lov att ge dig en kram Håkan?
- Javisst, säger han.
Jag kramar Håkan!
Håkan kramar mig!

JAG HAR KRAMAT HÅKAN HELLSTRÖM!

- Tack för kramen, säger han.
Då tappar jag helt fattningen och bara öser ur mig hur mycket jag tycker om honom, hur bra han är och att han är helt underbar. Och en massa som jag inte kommer ihåg. Håkan sitter där framför mig och nickar och säger "oj då" "tack så mycket" "det var roligt" och så log han en massa massa!

Fina, fina Håkan!

Sen tog jag ett kort på John och Håkan också, så pratade vi om spelningen i Göteborg och om att vi skulle komma till Arenan senare på kvällen. Han är så galet trevlig!

Precis efteråt var jag helt borta! Mina ben kunde lika gärna varit gjorda av spagetti.
Jag var så glad!

Ingen kommer nånsin kunna ta ifrån mig att jag har kramat Håkan!
Aldrig!

Vi var borta på Odenplan och kikade på Old Touch. De hade tyvärr redan stängt.



Vi åkte till fryshuset vid 7 tiden.
Köade ett tag. Köpte t-shirtar till Henrik och till Hannas pappa.

Sen drog det igång!
Samma spelista som i Göteborg. Men med en helt annan atmosfär.
Men lika bra!

Minnen av Aprilhimlen.



Vi två 17 år.



Trötta fötter på väg hem. Och en ful fimp.
Vi hade dansat och hoppat. Så himla fint!





Vacka Stockholm om natten.

Söndag.

En söt dag med parkhäng, fina vänner, pastalunch, glass och en lång tågresa.
Tack allihopa för en dunderfin helg i Stockholm!

Brasilien

Vår litteratur uppgift.
Första utkastet till Håkans Jag har varit i alla städer.

Hur skulle han börja?

Det var det som var det svåra. Det fanns så mycket att berätta. Berätta för sig själv. Inte någon annan. Inte förklara sig för nån.

Han hör fortfarande hur havsvindarna blåser, han ser fortfarande hur hennes mörka ögon glöder. Hon var 23, när han lämnade Gbg.

Det var en bra början.

Hon var 23, hon som aldrig skulle få ett namn. Hon som ingen skulle fånga. Han var 25, han som hade ett obetydligt namn. Han som ville bli fångad.

Hon bodde i Stockholm. De träffades en sen sommarnatt. En alldeles för full sommarnatt med alldeles för många männsikor och med alldeles för stora förväntningar. Mitt bland allt detta såg hon honom. Han som inte riktigt hängde ihop, som inte riktigt fick plats. Och han såg henne, fast hon inte ville bli sedd.

Han bestämde sig den natten. Bestämde sig för att följa med henne. Han åkte hem, packade sina saker. Sa adjö till sina vänner, tog tåget. Reste till Stockholm.

De sa till honom; "Far aldrig till Stockholm, för du blir aldrig mer den samma. In my opinion - om du gör det kom aldrig tillbaka."

För ett par bruna ögon for han.

Det var 93. Hon mötte honom på perrongen. Han var blyg, men hon visade vägen. Hon ledde honom genom  nätterna och genom staden. Genom gränderna och genom smakerna. Genom musiken och genom livet. De ramlade dåliga gatan fram.

Han erbjöd henne handen, hon sa "Jag tar den i hemlighet, och tillsammans flyger vi söderut". Han visste från den stunden att hon skulle dra ner honom med tiden. Det var något med henne som inte stämde. Rösten var någon annans, men han älskade henne så.

Vänner kom och gick. Hon var kvar. Han var kvar. Han som varit i alla städer, letat efter någon att älska. Han var kvar hos henne, hon behövde honom. Hon behövde honom mer än hon älskade honom. Men han var kvar, hjälpte henne genom dagen, han var där för henne när hon var ledesen. Han var där för henne när hon var ensam. Hon lutade sig mot honom när hon var svag.

Hon var så trött. Kunde inte längre leda honom genom livet. Hon la sig på rälsen, hon lät tågen ta bekymmren. Han kände att han hade gett allt han kunde ge, ändå hade han inte hittat vad han letat efter. Han försvann.

Hans bror var lärare i Köpenhamn. Han behövde hjälp att överleva. Han träffade Johnny med amfetaminet. Hans tårar blandades med knarket. Hon kom ändå inte tillbaka.

Han reste hem.

Hem till kranarna och indieklubbarna. Där fanns inga vänner kvar. Bara Hurricane Gilbert. Och det var han som sa "jag visste att du skulle komma tillbaks, tillbaka till stan som en nattfjäril mot ljuset".

Han hade fortfarande inte hittat vad han letat efter. Han hade inte hittat någon som kunde fånga honom. Någon som kunde älska honom, så som jorden älskar månen. Han hade inte hittat någon att höra ihop med.

En stund trodde han att det var hon som var hans måne. Det var hon inte.

Och vad som finns kvar är en dröm om vad kärlek kunde va.

Jag tror jag måste se den här filmen.

Fredagen.
Det var en sån dag man ALDRIG skulle kunna beskriva med ett ord.
Eftersom att det hände så mycket och för att den var så himla himla bra!
Så nu ska jag försöka beskriva den med en massa ord och bilder, men ni som inte var med kommer ändå inte riktigt förstå hur bra den var!!!

Mailn ringer mig på morgonen och frågar om vi ska ses senare på dagen.
Självklart säger jag!

Så John och jag tar en sväng ut på stan för att titta lite.



Det stod en jättesöt Vespa vid Mariatorget.



och på Beyond Retro hittade vi en not so very hot ljusblå kostym.

Sen tog vi oss till Centralen för att möta Yollis och Malin.
Kramkalas!
Jag älskar att kramas!
Det var så längesen jag såg de här flickorna, och oj vad jag har saknat dem!

Vi gick igenom ett soligt Stockholm, genom gamla stan, över götgatan och ner på Medborgarplatsen.
Medborgarplatsen.
Platsen med alla uteseverade medborgare. Underbart!
Solen bara sken och sken och vi hade så kul och sa och gjorde en massa knäppa saker!
Malin köpte slajm i en leksaksaffär i gamla stan och Yollis ville ha en liten, liten resväska att ta med till Hultan.

Vi köpte kakor och begav oss till "Dräggparken".



Mannen längst till höger i den här bilden hade en gitarr och han sjöng högt och ljudligt.
Det knäppaste han sjöng var "VEM HAR GLÖMT ATT SKRUVA PÅ LOCKET PÅ TANDKRÄMSTUBEN?!"
Vi tyckte om honom litegranna.



Yollans partyfilt, kakor, cola, sol, vänner, park, massa massa prat.
Prat om "brorsor", måsdrottningen, vår undergång, festivaler, pojkar, fester, krokodiler, drägg, musik och en massa annat galet. Jag vet inte vart alla timmarna tog vägen.



Yollis och slajmet.



Partypose!
Yollis och Malin. Söta flickor!
 


Kvällen innebar sushi middag med famlijen, godis och en Disneyfilm!
Pinocchio, lika hemsk som den var när man var liten, om inte värre!

Idag har varit en fin liten dag!
Solen har skinit konstant och jag har varit riktigt sportig!

Mina fräknar har helt exploderat och jag älskar varenda en!
Jag åt en rosa sandwich och kom fram till att den matchade min nya rosa klänning väldigt bra.

Vännerna och jag har lekt en massa och varit helt galna.
Och Hanna och jag fick var sin påsklilja av våra små pojkar.
Så himla fint tycker jag!

Torsdag den 17 April tog John och jag våra kappsäckar och åkte till den stora staden i Öster.

STOCKHOLM!



En ostadig frukost och en gitarr.



Vädret var lite för fint för att åka tåg egentligen. Men det var ju fint dit vi kom ochså, så det gjorde inget!



Parkhäng i Tantolunden med vindruvor och Beachboys.
John spelade gitarr också, jag menar, hur bra får man ha det!?





Minnen av Aprilhimlen.

Resten av dagen bestod av pyttipanna, filmen Chockolat och Hektors hysteriskt roliga berättelser.

Helt galet faktiskt!

När jag hoppade in i bilen efter en trevlig stund på Park med fina vänner hittar jag en ny vän!

Ville!

En dalmantiner!
Som ska bo hos oss för obestämd framtid.
Det galnaste med det här är att jag har önskat mig en dalmantiner sen jag såg Pongo och de 101 Dalmantinerna första gången. Och nu har jag en. Konstigt!



Stort plus till denna dagen för all sol och för att jag kunde ta med mig Elmer ut på en fin tur kl 20.35!

Våren är här!
Love it!

Nu har han slutat räkna dagar.
Iallafall hur många dagar det är kvar till den 21 April, eftersom att det var idag!

Henrik, Hanna, Daniel, John och jag gick till Park för att fira detta!



Parkhäng!
Fast inte i en park, utan på Park.
God mat och för Henriks del även en myndig öl.



John och Daniel beställde var sitt glas mjölk med sugrör.



John blåste bubblor med mjölken. 
Barndomsminnen!

Henrik fick en Håkan t-shirt, men den lyckades han glömma på Tobaksvalvet.
Han MÅSTE få tillbaka den!

Sen åt de glass och tittade på solens sista strålar tillsammans medan jag var tvungen att åka hem.

Sååå..!
Nu är jag färdigpackad och drar mot Stockholm om ca 6 timmar.

Där ska John och jag promenera runt på söder, äta glass på Medis, se Håkan på Arenan, sitta i solskenet i Tantolunden och träffa mina saknade vänner.

Plus en massa annat som man bara kan göra i Stockholm.

Hejråå!


Mioni

Jag är lite kär i min nya bok.
Den köpte jag i London, men nu har den kommit hit tack vare Lisa.

Tack Lisa!

Den är fullproppad med massa fina illustrationer av Gil Elvgreen.

I morgon är det ett år sedan min bästa vän blev dödligt sjuk.
Det var bland det absolut värsta jag har varit med om.
Jag har nog aldrig kännt mig så vilsen och så handlingsförlamad.

Därför vill jag tacka alla på Stora Wäsby!
Alla som var så snälla och omänksamma, skickade sms och hjälpte mig. Körde mig till SLU-kliniken, ringde veterinärer och gjorde så att Elmer överlevde trots allt.
Och såklart tack till alla duktiga och trevliga veterinärer på SLU.

Ett år har gått fort.
Jag trodde inte jag skulle rida igen, jag trodde inte jag skulle orka eller vilja. Men i och med att han överlevde gav det mig en sporre att fortsätta. Och fortsatt har jag gjort!
Både med Elmer och med andra hästar.


Elmer våren 2007.



Elmer våren 2008.


2008 ska bli vårat år! Så som 2007 var tänkt att bli.

Nu har jag suttit i flera timmar och bara drömt mig bort till en värld av pastellfärger.
Det är härligt!







Titta på det söta barnet i gult!





Just nu önskar jag mig fint väder och värme. Så att jag kan använda mina fina klänningar med glädje!
Jag känner mig så oinspirerad. Det jobbigaste på hela dagen är att välja kläder, för det känns inte som om något fungerar. Det är så tråkigt.

Nåt annat jag önskar mig är att en gång i framtiden få lov att jobba med sånna hära fina filmer.

En väldigt bra film som vi såg klart idag på litteraturen.

Nästa uppgift är att välja en låttext, en berättande sådan, för att skriva en novell med utgångspunkt i låttexten.
ENKELT!

Det är bara att ta någon av Håkans alla bra berättande låttexter.
Men vilken?

Oskar köpte en epa-traktor för ett bra tag sen.
Den har han pysslat om länge nu.

Han lackade den igår.
Och den blev så fin!

Och han är så glad!

Duktiga duktiga bror!

Nu har vi skapat några minnen av Aprilhimlen.



Himlen i Göteborg var blå med lite fluffiga moln på.
Scandinavium var SMÄCKFULLT!
Vi slogs verkligen av hur mycket folk det var. Och då var klockan inte mer än 20 i 20.



En av vakterna sa åt oss att sätta oss på våra platser, så vi gjorde det. Vi trodde att vi skulle behöva sitta där och vänta länge, men det behövde vi inte! Bandet och Håkan gjorde entré vid 20.00.

Den här videon är inte speciellt bra, men den visar ändå lite av stämmningen. Jag grät och skakade när Bandet och Håkan gick på scenen!
(partiet där det blir svart är bara så eftersom att jag kramade Hanna och John då)



En liten, liten bit av Ramlar.



Låtlistan var helt O-T-R-O-L-I-G-!

Tro & tvivel
Ramlar
Dom kommer kliva på dig igen
Brännö serenad
Långa vägar
Minnen av aprilhimlen
13
Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din
Hurricane Gilbert
Inte skyldig nån nåt
Mitt Gullbergskaj paradis
Klubbland
Jag vill ha allting
Gårdakvarnar och skit
Känn ingen sorg för mig Göteborg
En vän med en bil
Kärlek är ett brev skickat tusen gånger
Extranummer:
Nu kan du få mig så lätt
För en lång lång tid
En midsommarnattsdröm
Kom igen Lena
Vi två 17 år

Och så berättade han en massa fina saker emellan några låtar. Han berättade om när han satt i sitt fönster som liten och drömde om vad som fanns på andra sidan skogen på utsidan, och om hur han skrev av facit i matteboken när han var 17 år. Sånna saker. Sånt som gör att det känns så personligt.

Vi var helt uppe i varv och hoppade runt i Göteborg och dansade och sjöng. Våra röster var helt förstörda, men vi var så lyckliga! Eller som Hanna sa; "Om mitt hjärta skulle sluta slå nu så skulle jag inte bekymra mig så mycket, jag är så lycklig just nu!" Så himla fint sagt, och det sammanfattar känslan väldigt bra!

Sen åt vi glass och gick till Centralstationen genom ett nattvarmt Göteborg.





Jag Älskar Ben & Jerry!



Jag ville ha den här, men den var HÅRT fasttejpad. Det var faktiskt den enda Håkan planchen vi såg i stan, vi kom fram till att alla de andra var nertagna av söta Håkanfans.



Det blommade i Göteborg!

Bussresan hem var ganska underhållande! Busschauffören hade något av den skönaste humorn jag har blivit utsatt för. Och med tanke på att hela bussen var full av beusade och trötta men glada människor blev det hela bara bättre!



Hanna! John!
Tack för en underbar kväll och natt!

Och tack

Fina Fina Håkan!

Nu!
Nu måste jag gå egentligen!

Nu ska jag strax åka till Göteborg med två goda vänner för att se Håkan Hellström i Scandinaviun!

Det ska bli så kul!

Nu är hon här!

Yra!

Det är kul med duktiga hästar!
Idag har alla varit duktiga, Sippi, Elmer och Mighty Bright.
Och Mighty Bright har fått en alldeles egen sadel idag.

Någongång.
Då ska du gå ut när det regnar.
Utan paraply, utan musik, utan tankar.

Ut i skogen.
Ut i mitten.
Så att du inte kan se någon, och inte höra någon.

Sen ska du lyssna.
Lyssna på när regndropparna träffar alla bladen.

Det är vackert.

Det snö-regnar.
Eller nåt.
Blött är det iallafall.



Så jag tyckte att jag var värd en bulle och varmchoklad.
Nu väntar hästarna på mig!

Jag skulle faktiskt vilja ha ett litet rådjurskid ibland.



Fas jag skulle såklart nöja mig med små föl.

Om de ville komma nån gång!

Jag vet att jag är jobbig ibland. Jag tycker det själv också.
Speciellt när jag säger en massa saker som inte hör ihop, och när jag lägger till saker som hör till lite grann.
Och när jag säger en sak, och sen säger tvärt emot, fast jag håller med om båda sakerna jag sagt.
Försök inte förstå dig på mig.
För det gör inte ens jag.

Idag var ingen vanlig dag.

Vi hade i princip inga lektioner så Marcus tog med Henrik, John, Hanna (som var omedvetet elak) och mig på en sväng ner på staden. Marcus körde snabbt och vi fikade på Kaffedoppet.

På eftermiddagen lyssnade vi på Håkan och jag bara log.
Fråga mig inte varför, för det vet jag inte riktigt.
Men det borde vara för att det är April och för att vi lyssnade på Håkan, precis som vi har pratat om sedan i julas.

När jag kom hem sken solen och jag blev så otroligt full av energi så jag gav mig ut på en joggingtur!
Jag känner mig så nöjd med mig själv!
Dessutom är min iPod världens bästa iPod på att shuffla fram bra musik att springa till.

Och på tal om Båtsman så är Malin från Saltkråkan en snygg tjej.



Oh!

Den här flickan är duktig!
New Soul är lite av stundens favoritlåt.

Så himla fint!
Jag fullkommligt älskar hennes röst!
Sådär spröd, på ett mjukt sätt.

Förfest i Paris. Någon röker, någon spelar ukulele och en flicka sjunger... med ett bubblande skratt!
Så fint, så fint!

Nu lyssnar jag på Coralie Clèment och tittar på fina bilder.

Nu önskar jag mig ett nytt hår.
Jag skulle vilja ha ett som Kate Nash har...



Hon är söt.
Dessutom är jag kär i hennes musikvideor.

Idag har jag fått två hästar som är kvalade till CNC* fälttävlan!

Mississippi och Sir Elmer!

Underbart!

Idag dansade jag hem.

Vi slutade vid lunch och inte så många var gladare än jag.
Precis när jag stiger av bussen ute vid min landsväg slår doften av sommar emot mig och ipoden drar igång Kom Igen Lena!

Då kan man inte hålla sig!
Så jag dansade hemmåt med jackan i handen, håret slängande och doften av gräs, jord och friskhet i sinnet.
Och fjärilar!
Jag såg minst fem fjärilar!

Gula och bruna.
Jag kunde inte se mig mätt! Jag fullkomligt älskar fjärilar!

Det är lite kul, för jag tänkte på det i morse på väg till bussen "jag längtar verkligen tills jag ser fjärilarna här!"
Och 4 timmar senare så var de där!

Fria och flygande.
Aprilsolen sken så det blev små skuggor av dem. Skuggor på grusvägen.

Jean-Honoré Fragonrad och Francois Boucher

Okej.

Jag älskar det!

Idag har jag verkligen drunknat i Håkan. Drunknat utan att dö. Bara försvunnit lite.

Pappa var här.
Jag fick min hylla, skruvade ihop den med lite hjälp från bror.



Vi fick "påskägg" också.
Sött!

Godis, trisslotter (nitlotter för min del) och 200 kronor.
Taaaack!



Och vädret idag!
Det fanns INGET att klaga på!
Älskar sånna hära dagar!