Håkan!
Nu har vi skapat några minnen av Aprilhimlen.
Himlen i Göteborg var blå med lite fluffiga moln på.
Scandinavium var SMÄCKFULLT!
Vi slogs verkligen av hur mycket folk det var. Och då var klockan inte mer än 20 i 20.
En av vakterna sa åt oss att sätta oss på våra platser, så vi gjorde det. Vi trodde att vi skulle behöva sitta där och vänta länge, men det behövde vi inte! Bandet och Håkan gjorde entré vid 20.00.
Den här videon är inte speciellt bra, men den visar ändå lite av stämmningen. Jag grät och skakade när Bandet och Håkan gick på scenen!
(partiet där det blir svart är bara så eftersom att jag kramade Hanna och John då)
En liten, liten bit av Ramlar.
Låtlistan var helt O-T-R-O-L-I-G-!
Tro & tvivel
Ramlar
Dom kommer kliva på dig igen
Brännö serenad
Långa vägar
Minnen av aprilhimlen
13
Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din
Hurricane Gilbert
Inte skyldig nån nåt
Mitt Gullbergskaj paradis
Klubbland
Jag vill ha allting
Gårdakvarnar och skit
Känn ingen sorg för mig Göteborg
En vän med en bil
Kärlek är ett brev skickat tusen gånger
Extranummer:
Nu kan du få mig så lätt
För en lång lång tid
En midsommarnattsdröm
Kom igen Lena
Vi två 17 år
Och så berättade han en massa fina saker emellan några låtar. Han berättade om när han satt i sitt fönster som liten och drömde om vad som fanns på andra sidan skogen på utsidan, och om hur han skrev av facit i matteboken när han var 17 år. Sånna saker. Sånt som gör att det känns så personligt.
Vi var helt uppe i varv och hoppade runt i Göteborg och dansade och sjöng. Våra röster var helt förstörda, men vi var så lyckliga! Eller som Hanna sa; "Om mitt hjärta skulle sluta slå nu så skulle jag inte bekymra mig så mycket, jag är så lycklig just nu!" Så himla fint sagt, och det sammanfattar känslan väldigt bra!
Sen åt vi glass och gick till Centralstationen genom ett nattvarmt Göteborg.
Jag Älskar Ben & Jerry!
Jag ville ha den här, men den var HÅRT fasttejpad. Det var faktiskt den enda Håkan planchen vi såg i stan, vi kom fram till att alla de andra var nertagna av söta Håkanfans.
Det blommade i Göteborg!
Bussresan hem var ganska underhållande! Busschauffören hade något av den skönaste humorn jag har blivit utsatt för. Och med tanke på att hela bussen var full av beusade och trötta men glada människor blev det hela bara bättre!
Hanna! John!
Tack för en underbar kväll och natt!
Och tack
Fina Fina Håkan!
Himlen i Göteborg var blå med lite fluffiga moln på.
Scandinavium var SMÄCKFULLT!
Vi slogs verkligen av hur mycket folk det var. Och då var klockan inte mer än 20 i 20.
En av vakterna sa åt oss att sätta oss på våra platser, så vi gjorde det. Vi trodde att vi skulle behöva sitta där och vänta länge, men det behövde vi inte! Bandet och Håkan gjorde entré vid 20.00.
Den här videon är inte speciellt bra, men den visar ändå lite av stämmningen. Jag grät och skakade när Bandet och Håkan gick på scenen!
(partiet där det blir svart är bara så eftersom att jag kramade Hanna och John då)
En liten, liten bit av Ramlar.
Låtlistan var helt O-T-R-O-L-I-G-!
Tro & tvivel
Ramlar
Dom kommer kliva på dig igen
Brännö serenad
Långa vägar
Minnen av aprilhimlen
13
Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din
Hurricane Gilbert
Inte skyldig nån nåt
Mitt Gullbergskaj paradis
Klubbland
Jag vill ha allting
Gårdakvarnar och skit
Känn ingen sorg för mig Göteborg
En vän med en bil
Kärlek är ett brev skickat tusen gånger
Extranummer:
Nu kan du få mig så lätt
För en lång lång tid
En midsommarnattsdröm
Kom igen Lena
Vi två 17 år
Och så berättade han en massa fina saker emellan några låtar. Han berättade om när han satt i sitt fönster som liten och drömde om vad som fanns på andra sidan skogen på utsidan, och om hur han skrev av facit i matteboken när han var 17 år. Sånna saker. Sånt som gör att det känns så personligt.
Vi var helt uppe i varv och hoppade runt i Göteborg och dansade och sjöng. Våra röster var helt förstörda, men vi var så lyckliga! Eller som Hanna sa; "Om mitt hjärta skulle sluta slå nu så skulle jag inte bekymra mig så mycket, jag är så lycklig just nu!" Så himla fint sagt, och det sammanfattar känslan väldigt bra!
Sen åt vi glass och gick till Centralstationen genom ett nattvarmt Göteborg.
Jag Älskar Ben & Jerry!
Jag ville ha den här, men den var HÅRT fasttejpad. Det var faktiskt den enda Håkan planchen vi såg i stan, vi kom fram till att alla de andra var nertagna av söta Håkanfans.
Det blommade i Göteborg!
Bussresan hem var ganska underhållande! Busschauffören hade något av den skönaste humorn jag har blivit utsatt för. Och med tanke på att hela bussen var full av beusade och trötta men glada människor blev det hela bara bättre!
Hanna! John!
Tack för en underbar kväll och natt!
Och tack
Fina Fina Håkan!
Dunderkullen!
Nu har jag äntligen sett Dunderkullen.
Jättefint!
Och perfekta vädret!
Tur har vi!
Jag fick hjälp att hitta dit. Hjälp av ledtrådar och lappar!
Älskar verkligen sånna här överaskningar och "skattletar" lekar!
Väl uppe väntade det här!
Vad kan man mer önska sig en söndag?
Så där satt vi. Tittade på världen och lyssnade på en fin låtlista kallad "Kanske den här Emma?"
Fullkommligt älskar när varenda liten detalj är så påtänkt och planerad!
Det är så omtänksamt!
Och när jag till och med får en present! En plåtburk! Ja, då ska det mycket till att göra det bättre!
Men det lyckades du ju med iallafall.
Så såg vi Pongo och de 101 Dalmatinerna och minndes varenda scen från när vi var små.
Dessutom har du världens mysigaste blåa pojkrum!
Jag skulle gärna stannat där och ta upp ena hälften av din säng.
"Du har kaksmulor till fräknar"
Det måste ju vara det finaste någonsin!
Tacktacktacktacktacktack!
Ja John, det här inlägget är till dig!
Det är ungefär det minsta jag kan göra...
Du är allt bra fin du!
Jättefint!
Och perfekta vädret!
Tur har vi!
Jag fick hjälp att hitta dit. Hjälp av ledtrådar och lappar!
Älskar verkligen sånna här överaskningar och "skattletar" lekar!
Väl uppe väntade det här!
Vad kan man mer önska sig en söndag?
Så där satt vi. Tittade på världen och lyssnade på en fin låtlista kallad "Kanske den här Emma?"
Fullkommligt älskar när varenda liten detalj är så påtänkt och planerad!
Det är så omtänksamt!
Och när jag till och med får en present! En plåtburk! Ja, då ska det mycket till att göra det bättre!
Men det lyckades du ju med iallafall.
Så såg vi Pongo och de 101 Dalmatinerna och minndes varenda scen från när vi var små.
Dessutom har du världens mysigaste blåa pojkrum!
Jag skulle gärna stannat där och ta upp ena hälften av din säng.
"Du har kaksmulor till fräknar"
Det måste ju vara det finaste någonsin!
Tacktacktacktacktacktack!
Ja John, det här inlägget är till dig!
Det är ungefär det minsta jag kan göra...
Du är allt bra fin du!
Dinkelpannkakor, skratt och tågräls.
Måndag.
Jag rullade in på stationen vid 11.50
Det första som slog mig, där i tunnelbanan var alla otroligt stiliga människor!
Alla är såklart inte lika snyggt klädda.
Men andelen välklädda är SÅ mycket större än här!
Åt en god lunch med pappa och Roger.
Åkte till Götgatan.
Mer fina människor. Jag gick bara där, fram och tillbaka.
Luktade på Stockholm, tittade på Stockholm, var i Stockholm.
Det var så härligt att jag hade lust att dansa fram på gatan och sjunga och le mot alla! Det gjorde jag nästa, eller ja.. jag log mot alla! Jag bara gick där och log.
Vid 4 träffade jag Amelie vid Slussen.
Min älskade lilla dalkulla Amelie!
Gud vad jag har saknat henne! Saknat hennes blonda hår, hennes välmanykerade naglar, hennes skratt, hennes dialekt, hennes omtänksamhet, hennes rosa hus, hennes rosa äggklocka, hennes våningssäng, hennes prat, hennes kaffedrickande, hennes... ja hela hon!
Och allt som gör Amelie till den Amelie jag känner!
Vi åt dinkelpannkakor med Spanska jordgubbar, sockerfri sylt (den var väldans god!) och Keso! Så himla gott! Prova det nån gång!
Vi drack kaffe och mjölk ut vinglas och kände oss otroligt lyckligt lottade där vi satt med alldeles för fulla magar och pratade om våra vänner och städer. Vi pratade i timmar.
Götgatan.
Jag rullade in på stationen vid 11.50
Det första som slog mig, där i tunnelbanan var alla otroligt stiliga människor!
Alla är såklart inte lika snyggt klädda.
Men andelen välklädda är SÅ mycket större än här!
Åt en god lunch med pappa och Roger.
Åkte till Götgatan.
Mer fina människor. Jag gick bara där, fram och tillbaka.
Luktade på Stockholm, tittade på Stockholm, var i Stockholm.
Det var så härligt att jag hade lust att dansa fram på gatan och sjunga och le mot alla! Det gjorde jag nästa, eller ja.. jag log mot alla! Jag bara gick där och log.
Vid 4 träffade jag Amelie vid Slussen.
Min älskade lilla dalkulla Amelie!
Gud vad jag har saknat henne! Saknat hennes blonda hår, hennes välmanykerade naglar, hennes skratt, hennes dialekt, hennes omtänksamhet, hennes rosa hus, hennes rosa äggklocka, hennes våningssäng, hennes prat, hennes kaffedrickande, hennes... ja hela hon!
Och allt som gör Amelie till den Amelie jag känner!
Vi åt dinkelpannkakor med Spanska jordgubbar, sockerfri sylt (den var väldans god!) och Keso! Så himla gott! Prova det nån gång!
Vi drack kaffe och mjölk ut vinglas och kände oss otroligt lyckligt lottade där vi satt med alldeles för fulla magar och pratade om våra vänner och städer. Vi pratade i timmar.
Götgatan.
Nöddöland!
Den här dagen har haft det mest sprakande och mest omväxlande innehållet på länge!
Allt ifrån regnväder till supersöta muffins.
Allt ifrån kalla hästhovar till varm choklad.
Allt ifrån aukustisk gitarr till lax och makaroner.
Allt ifrån sjömansjackor till hörselskydd.
Allt ifrån balplanerande till lägenhetsdrömmar.
Allt ifrån springande stubbmän till illustrationer på massa oväntade ställen!
Ja det har verkligen varit en jätterolig dag i Nöddöland!
Tack så mycket John!
