det finaste som finns är vänner. vänner och kärlek. fast det är nästan lite samma sak tycker jag.
iallfall.

vänner är fina när de kommer på besök, helt utan att ha sagt något, står i hallen och liksom vill säga något men man bara smäcker på med frågor om hur det är och om hur trevligt det är att vännen kom. sen så harklar sig vännen lite och säger att han har med sig en present och räcker nästan lite blygt över en adventskalender med choklad.
man smälter dör en smula. av glädje alltså.

så nu har jag och jens var sin adventskalender. hurra!



tack John!