Utmanad.

Oskar utmanade mig igår.
Jag antog den.

Jag ska säga ja till allt han säger åt mig att göra.
Jag vet att han aldrig skulle utsätta mig för idiotiska grejer, så jag sa ja.

Han sa.
Emma, jag vill få dig i form. Jag vill få dig att göra saker. Därför vill jag att du är med på det här. Annars tvingar jag dig.

Och som sagt. Jag sa ja.

Idag sa han åt mig att gå ut och rida.
Jag blev alldeles kall och sa nej.

Jo, sa han, du har lovat.

Så jag gjorde det.
Jag red ut på Elmer. Jag har inte ridit honom sen jag minns inte när. Den senaste hästen jag red var Mighty, och det var nog 4 veckor sen. Minst.

Och jag grät. Och grät. Och grät.
När jag hämtade sadeln grät jag.
Och när jag borstade manen.
Och när Elmer tittade på mig när jag hämtade honom i hagen, då grät jag.
Och jag grät när vi galopperade.
Det brann i låren och det kändes lite som att vara på terrängbanan.
Och jag älskar ju det.
Och jag har ju saknat det.
Även om det har varit bland det värsta.

Eller hur jag nu ska säga.

Och sen visste jag inte riktigt vad jag skulle känna eller tycka. Men jag kände mig lugn.
På ett lite ovanligt sätt.



Elmer och jag i mars i år.
2008-09-22 @ 22:14:14 Om hästar. Permalink


Kommentarer
Sagt av: Annie

måste ställa en, kanske lite kränkande, fråga. Men jag är nyfiken så jag hoppas att du svarar ändå.

Varför slutade du att rida Elmer? En olycka?

2008-09-23 @ 13:00:07
URL: http://anniehalje.devote.se
Sagt av: Annie

Svar på svaret: åh. Jag vet hur det är att tappa lusten med att rita. Vet exakt.

jättefin blogg

2008-09-23 @ 20:43:03
URL: http://anniehalje.devote.se

Kommentera inlägget här:

Du:
Kom ihåg mig?

(bry dig inte om det här fältet):

Hitta till dig:

Från dig till mig:

Trackback
RSS 2.0