Konfirmationer är som alla andra stora kalas.
Det är en massa människor, så mycket mat att man har i flera veckor efterråt, några tal, skavsår av de alldeles nya skorna, fläckar på klänningen man aldrig använt innan (den skulle ju sparas till konfirmationen) och frisyrer som faktiskt höll ganska bra.
Jag slapp undan allt det här.
För det var Carolines dag. Det var hon som fick skavsår, stammade lite när hon läste gratulationskorten, log så mycket att kinderna krampade, tog första biten på kakan, råkade fläcka ner sin fina klänning och var nervös när hon steg in i kyrkan, för det var hon som var dagens huvudperson.









Syskonen.



Man vet att kalaset är slut när favoritskorna har gått sönder och när man börjar lyssna på the Libertines när de vuxna städar klart det sista. Ett jättetrevligt kalas!
Grattis Caroline!