Jag ramlar dåliga gatan fram!
Så!
Nu är den klar!
Filmen om i fredags!
Nu är den klar!
Filmen om i fredags!
Du sätter höstsolen i eld.
Åh! Håkan!
Höstturné. Höstturnéspellista.
Fy 17 vad bra den var!
Jag dog lite när de spelade Rockenroll blå ögon - Igen.
Grabbarna och jag stannade på McDonalds på väg hem.
Vi höll på att dö av svält.
Medans vi åt hittade vi på namn till våra barn. Daniels barn blev bäst!
Bänkt, Mega Micke, Shell och Christopper.
Hela kvällen finns på film, och det ska jag börja klippa ihop nu.
Höstturné. Höstturnéspellista.
Fy 17 vad bra den var!
Jag dog lite när de spelade Rockenroll blå ögon - Igen.
Grabbarna och jag stannade på McDonalds på väg hem.
Vi höll på att dö av svält.
Medans vi åt hittade vi på namn till våra barn. Daniels barn blev bäst!
Bänkt, Mega Micke, Shell och Christopper.
Hela kvällen finns på film, och det ska jag börja klippa ihop nu.
Klädd knapp.
Oh!
Jag har fått kontakt med en kvinna som ville bli av med en massa gamla kläder.
Idag åkte jag dit och fick två stora säckar med gamla fina kläder!
Bland skiddräckter, pennkjolar, stretchbyxor, kavajer och skjortor hittade jag detta.
En mörkblå kofta med ljusblå stickningar och sammet på kragarna.
En jättejättefin kavaj!
En röd lackig regnkappa.
En söt dräkt. Med fina knappar!
Och en liten spets jacka. Ärmarna är otroligt smala, så jag tror jag ska försöka ha den på väggen.
Den är alldeles bedårande med sina små klädda knappar!
I morgon är det studie dag och då ska jag ägna en massa tid åt att fixa och eventuellt sy lite i kläderna som är sådär.
Och så ska jag ju till Göteborg!
Håkan!!!
Jag har fått kontakt med en kvinna som ville bli av med en massa gamla kläder.
Idag åkte jag dit och fick två stora säckar med gamla fina kläder!
Bland skiddräckter, pennkjolar, stretchbyxor, kavajer och skjortor hittade jag detta.
En mörkblå kofta med ljusblå stickningar och sammet på kragarna.
En jättejättefin kavaj!
En röd lackig regnkappa.
En söt dräkt. Med fina knappar!
Och en liten spets jacka. Ärmarna är otroligt smala, så jag tror jag ska försöka ha den på väggen.
Den är alldeles bedårande med sina små klädda knappar!
I morgon är det studie dag och då ska jag ägna en massa tid åt att fixa och eventuellt sy lite i kläderna som är sådär.
Och så ska jag ju till Göteborg!
Håkan!!!
Take me out.
Oskar kom in till mig och sa: Du, jag är lite trött på min musik... Har du nåt förslag på vad jag kan lyssna på?
Jag skrev den här lappen och visade några klipp på youtube.
eller bara galen.
De är tillbaka!
Oh! Mina skor är hemma igen!
De var jättetrasiga så skomakaren var tvungen att sätta in 4 nitar under för att få dem att hålla.
Så, nu är jag 200 kronor fattigare, men jag har ju skor som jag hoppas ska hålla ordentligt för nåra festnätter.
Och idag har jag pratat med Malin i telefon. Det var så kul!
Men jag undrar en sak.
Hur 17 tror SJ att små studenter ska kunna ha råd att betala 1010 kr för att komma sig tur och retur till Stockholm? Jag menar, det är typ 5 veckor kvar. Ändå är priserna helt hiskeliga! Drar de upp priserna under datum de vet att många vill åka tåg? Är de så snåla?
Och bussarna var inte mycket bättre de heller...
El Perro Del Mar.
De var jättetrasiga så skomakaren var tvungen att sätta in 4 nitar under för att få dem att hålla.
Så, nu är jag 200 kronor fattigare, men jag har ju skor som jag hoppas ska hålla ordentligt för nåra festnätter.
Och idag har jag pratat med Malin i telefon. Det var så kul!
Men jag undrar en sak.
Hur 17 tror SJ att små studenter ska kunna ha råd att betala 1010 kr för att komma sig tur och retur till Stockholm? Jag menar, det är typ 5 veckor kvar. Ändå är priserna helt hiskeliga! Drar de upp priserna under datum de vet att många vill åka tåg? Är de så snåla?
Och bussarna var inte mycket bättre de heller...
El Perro Del Mar.
Utmanad.
Oskar utmanade mig igår.
Jag antog den.
Jag ska säga ja till allt han säger åt mig att göra.
Jag vet att han aldrig skulle utsätta mig för idiotiska grejer, så jag sa ja.
Han sa.
Emma, jag vill få dig i form. Jag vill få dig att göra saker. Därför vill jag att du är med på det här. Annars tvingar jag dig.
Och som sagt. Jag sa ja.
Idag sa han åt mig att gå ut och rida.
Jag blev alldeles kall och sa nej.
Jo, sa han, du har lovat.
Så jag gjorde det.
Jag red ut på Elmer. Jag har inte ridit honom sen jag minns inte när. Den senaste hästen jag red var Mighty, och det var nog 4 veckor sen. Minst.
Och jag grät. Och grät. Och grät.
När jag hämtade sadeln grät jag.
Och när jag borstade manen.
Och när Elmer tittade på mig när jag hämtade honom i hagen, då grät jag.
Och jag grät när vi galopperade.
Det brann i låren och det kändes lite som att vara på terrängbanan.
Och jag älskar ju det.
Och jag har ju saknat det.
Även om det har varit bland det värsta.
Eller hur jag nu ska säga.
Och sen visste jag inte riktigt vad jag skulle känna eller tycka. Men jag kände mig lugn.
På ett lite ovanligt sätt.
Elmer och jag i mars i år.
Jag antog den.
Jag ska säga ja till allt han säger åt mig att göra.
Jag vet att han aldrig skulle utsätta mig för idiotiska grejer, så jag sa ja.
Han sa.
Emma, jag vill få dig i form. Jag vill få dig att göra saker. Därför vill jag att du är med på det här. Annars tvingar jag dig.
Och som sagt. Jag sa ja.
Idag sa han åt mig att gå ut och rida.
Jag blev alldeles kall och sa nej.
Jo, sa han, du har lovat.
Så jag gjorde det.
Jag red ut på Elmer. Jag har inte ridit honom sen jag minns inte när. Den senaste hästen jag red var Mighty, och det var nog 4 veckor sen. Minst.
Och jag grät. Och grät. Och grät.
När jag hämtade sadeln grät jag.
Och när jag borstade manen.
Och när Elmer tittade på mig när jag hämtade honom i hagen, då grät jag.
Och jag grät när vi galopperade.
Det brann i låren och det kändes lite som att vara på terrängbanan.
Och jag älskar ju det.
Och jag har ju saknat det.
Även om det har varit bland det värsta.
Eller hur jag nu ska säga.
Och sen visste jag inte riktigt vad jag skulle känna eller tycka. Men jag kände mig lugn.
På ett lite ovanligt sätt.
Elmer och jag i mars i år.
What a waster.
Oj vilken kväll.
Det var otroligt kul!
Sen kom det en tequila.
Och så var det inte så kul längre...
Så nu har jag tovigt hår och märkliga blåmärken.
Soundtracket.
Det var otroligt kul!
Sen kom det en tequila.
Och så var det inte så kul längre...
Så nu har jag tovigt hår och märkliga blåmärken.
Soundtracket.
Hedi Silmane
Kjol.
Idag har jag gjort nåt jag inte har gjort på väldigt väldigt länge.
Jag har börjat sy en kjol!
Och jag är jättenogrann!
Mäter, och ritar, och klipper försiktigt. Och pressar alla sömmar och tråklar och mäter igen.
Ska jag vara helt ärlig tror jag att den blir väldigt bra!
Och jag vet att den vill dansa i morrn.
Så om den blir klar så ska den få dansa!
Jag har börjat sy en kjol!
Och jag är jättenogrann!
Mäter, och ritar, och klipper försiktigt. Och pressar alla sömmar och tråklar och mäter igen.
Ska jag vara helt ärlig tror jag att den blir väldigt bra!
Och jag vet att den vill dansa i morrn.
Så om den blir klar så ska den få dansa!
Pjäs.
Om jag fick bestämma precis allt i skolans kommande pjäs. Då skulle det se ut såhär:
Han skulle spela Romeo. Men karaktären skulle ju såklart inte heta Romeo. Han skulle heta.. tja.. nåt annat.
Det här är Julia. Som givetvis heter nåt annat.... vad sägs om Phoebe? Eller Daphne?
Det här är hennes bästa vän.
Hon är Londons coolaste brud, på riktigt. Jag menar, vad slår att vara Andy Warhols musa?
Sen så har Julia (Phoebe, Daphne) en mamma
och en pappa.
Societetsfolk som röker och har glasögon.
Romeo (arbetsnamn) är faktiskt kompis med Paul.
De brukar festa en massa med sina kompisar. Det var så de träffade Julia (ok, arbetsnamn). Då spelades den här.
Deras absoluta jagkaninteslutadansalåt.
Sen så kan de inte sluta tänka på varandra.
Och så händer det en massa andra saker, som tillexempel gängbråk, fester, knark och snabba bilar.
Det hela slutar med att de flyttar nån annanstans och blir gamla.
Eller nåt sånt. För jag vill faktiskt ha ett lyckligt slut på min Romeo och Julia pjäs.
Slut!
Han skulle spela Romeo. Men karaktären skulle ju såklart inte heta Romeo. Han skulle heta.. tja.. nåt annat.
Det här är Julia. Som givetvis heter nåt annat.... vad sägs om Phoebe? Eller Daphne?
Det här är hennes bästa vän.
Hon är Londons coolaste brud, på riktigt. Jag menar, vad slår att vara Andy Warhols musa?
Sen så har Julia (Phoebe, Daphne) en mamma
och en pappa.
Societetsfolk som röker och har glasögon.
Romeo (arbetsnamn) är faktiskt kompis med Paul.
De brukar festa en massa med sina kompisar. Det var så de träffade Julia (ok, arbetsnamn). Då spelades den här.
Deras absoluta jagkaninteslutadansalåt.
Sen så kan de inte sluta tänka på varandra.
Och så händer det en massa andra saker, som tillexempel gängbråk, fester, knark och snabba bilar.
Det hela slutar med att de flyttar nån annanstans och blir gamla.
Eller nåt sånt. För jag vill faktiskt ha ett lyckligt slut på min Romeo och Julia pjäs.
Slut!
10.57
Idag är jag ledig.
Men vad 17 ska jag hitta på?
908
Nätter utan sömn.
Sömn utan nätter.
Hunger utan mat.
Mat utan hunger.
Sorg utan tårar.
Tårar utan sorg.
Kropp utan själ.
Själ utan kropp.
Liv utan drömmar.
Drömmar utan liv.
Musik utan tystnad.
Tystnad utan musik.
Dagar utan sol.
Sol utan dagar.
Bild utan ram,
Ram utan bild.
Kyss utan känsla.
Känsla utan kyss.
Tanke utan mål.
Mål utan tanke.
Kärlek utan person.
Person utan kärlek
Sömn utan nätter.
Hunger utan mat.
Mat utan hunger.
Sorg utan tårar.
Tårar utan sorg.
Kropp utan själ.
Själ utan kropp.
Liv utan drömmar.
Drömmar utan liv.
Musik utan tystnad.
Tystnad utan musik.
Dagar utan sol.
Sol utan dagar.
Bild utan ram,
Ram utan bild.
Kyss utan känsla.
Känsla utan kyss.
Tanke utan mål.
Mål utan tanke.
Kärlek utan person.
Person utan kärlek
Dagens.
ever since I was eight or nine
I've been standing on the shoreline
always waiting
for something lasting
loose your hunger, you loose your way
get confused and you fade away
oh this town
kills you when you are young
oh this town
kills you when you are young
I'm not the boy I used to be
this town has got the youth of me
all eyes turn hollow
from the work of sorrow
standing on the paving
by the office building
they've got so much to do
never time for you
we are shadows
oh we're shadows
shadows in the alley
you die when you're young
you die when you're young
you die when you're young
I've got nothing
nothing to wait for
I've been standing on the shoreline
always waiting
for something lasting
loose your hunger, you loose your way
get confused and you fade away
oh this town
kills you when you are young
oh this town
kills you when you are young
I'm not the boy I used to be
this town has got the youth of me
all eyes turn hollow
from the work of sorrow
standing on the paving
by the office building
they've got so much to do
never time for you
we are shadows
oh we're shadows
shadows in the alley
you die when you're young
you die when you're young
you die when you're young
I've got nothing
nothing to wait for
Lillebror, bli inte som jag när du blir stor.
Jag har världens bästa lillebror, bara så att alla vet.
Det är liksom inget snack om saken.
Oskar är bäst!
Det är liksom inget snack om saken.
Oskar är bäst!
I'm just sitting on the shelf.
Nu ska jag lyssna på den här några tusen gånger.
Sen kanske jag kan somna...
Jag gillart.
Even you have to win sometimes dear.
Dagen idag har varit näst intill ingenting.
Sängliggande.
Belle and Sebastian.
Niotillfem.
Lookbook.
Ja, sånt.
Jag har inte ens ätit middag.
Jag älskar Adam Green.
Bild från Fraternite.
Sängliggande.
Belle and Sebastian.
Niotillfem.
Lookbook.
Ja, sånt.
Jag har inte ens ätit middag.
Jag älskar Adam Green.
Bild från Fraternite.
Men jag är ju 18 år nu.
Om du bara ska läsa en enda sak idag så är det det här.
och jag var 17 år och ville inte vara den som blev kvar.
Det finns alltid nåt som dödar oss.
It's only Rock'n'roll.
Mina fickor är tyngre än jag klarar.
Jag har tittat på en massa gamla inlägg.
Det känns som om jag hade mer fantasi förr.
Lite gladare, lite roligare. Lite högre standard.
Jag har tappat nåt.
Jag vet att jag inte var så väldigt rolig i sommras, eller jag kände mig iallafall inte så rolig.
Men inläggen har ett finare skimmer över sig.
Som inte alls är närvarande längre.
Det känns trist.
Att inte tycka om det.
Att inte tycka om saker jag skriver och lägger fram för andra att se på.
Jag vet att det inte är så många som ser på det jag gör.
Men det är en liten trogen skara.
Och egentligen spelar det ingen roll.
För jag gör inte inläggen för någon annans skull.
Jag gör det för min skull.
För att om ett år enklare komma ihåg exakt vilken musik jag tyckte allra bäst om, vilka människor jag träffade, vilka platser jag besökte och när jag gjorde det.
Visst, jag skriver dagbok också. Men där står det ju helt andra saker.
Och eftersom att jag gör det här för mig och ingen annan. Då vill jag att det ska vara bra.
Jag vill iallafall tycka om det.
Och det gör jag inte riktigt nu.
Inte alls som jag gjorde förr.
Det låter som om det var längesen, men det är det inte.
Gå bara tillbaka till Juli. Massa tokigheter. Roliga tokigheter.
Jag vet inte vad det beror på.
Men jag vet att jag inte har varit min själv de senaste 6 månaderna.
Inte så som jag vill vara.
Jag vill vara så som jag var i vintras.
Glad och med en massa knäppa ideér.
Massa ouppnåeliga drömmar. Men det gjorde inget. Jag älskade själva drömmandet.
Det gör jag inte längre.
Jag hatar det faktiskt. '
För jag ser bara alla problem, allt som står ivägen för att nå dem.
Jag vill leva mina drömmar.
Jag vet innerst inne att jag kan det om jag vill.
Men jag ser ändå bara problem och tänker att
"jag kommer ändå aldrig lyckas med det" .
Och jag vet att jag en gång sa
" Man ska leva som man drömmer och drömma som man vill "
Men det var längesen.
Jag önskar verkligen att jag kunde leva som jag lär.
Men just nu är det omöjligt.
Jag kommer inte kunna nå mina drömmar.
Jag har ändå inga.
Och det tar död på mig.
Det och skolan tar verkligen livet av mig.
Kväver mig långsamt.
Ambitionen var ett långsamt gift
Du höll ut länge men du föll till sist.
Har jag fallit?
Jag tror det.
Jag tror att man har fallit när man inte riktigt förstår varför man går upp ur sängen på morgonen.
J a g g ö r d e t b a r a f ö r a t t j a g m å s t e g å t i l l s k o l a n .
Hade jag inte haft någon "plikt" att upppfylla hade jag luggit kvar i min säng. Och inte lämnat den.
Blivit en klump.
Och lyssnat på musik.
Jag gillar verkligen musik. Men står det rätt till när det är det enda som håller en vid liv?
Musiken och vännerna man träffar.
Löftet om att - imorgon när jag vaknar får jag faktiskt träffa mina vänner och lyssna på Håkan igen -
Är det det löftet som får mig att kravla mig ur sängen?
Ja.
Jag har fel om jag säger att jag inte har något att leva för.
Det har jag!
Men just nu känns det som jag inte har något inom mig som driver mig.
Så jag är verkligen tacksam för allt och alla som finns runt mig.
Utan det hade jag inte varit.
Och jag vill vara. Jag vill leva. Jag vill göra saker. Jag vill se saker. Jag vill! Jag vill! Jag vill!
Ibland kanske jag vill för mycket.
Så mycket att jag inte ser vad jag håller på med.
Så mycket att jag inte tycker om vad jag håller på med.
Så mycket att jag inte tycker om mig.
Så mycket att jag hatar mig.
Ja. Jag vill vara någon annan så mycket att jag hatar mig.
På riktigt.
Jag kan inte göra något åt det själv.
Och jag känner mig helt likgiltig inför det.
Så här har det varit till och från de senaste 6 månaderna.
Mest till.
Medan vissa dagar har varit de bästa i mitt liv!
Som marsdagarna i London.
Och Aprilkvällen i Scandinavium.
Och parkhänget i Stockholm.
Och när Oskar kom hem igen.
Och dagarna och nätterna i Borlänge.
Och timmarna på café kladdkakan.
Och när jag kommer ut från centralen och fram till pappa.
Och minuterna på terrängbanorna.
Och förra lördagen.
Och när vi åkte på tävling, bara jag och mamma.
Och min födelsedag.
Och barrundan i Stockholm.
Och frukosten med Amelie.
Och alla dagarna i skolan när ni har fått mig att skratta, trots att jag trodde att jag aldrig enns skulle le igen.
Och det bästa jag kan lyssna på när jag känner mig såhär det är:
The Sundays
Belle and Sebastian
och mest av allt.
Håkan Hellström, Ett kolikbarns bekännelser + Min Huckleberry vän.
Det var inte meningen att den här texten skulle bli så lång.
Och det var inte meningen att den skulle handla om allt det här.
Men nu blev det så.
Det känns som om jag hade mer fantasi förr.
Lite gladare, lite roligare. Lite högre standard.
Jag har tappat nåt.
Jag vet att jag inte var så väldigt rolig i sommras, eller jag kände mig iallafall inte så rolig.
Men inläggen har ett finare skimmer över sig.
Som inte alls är närvarande längre.
Det känns trist.
Att inte tycka om det.
Att inte tycka om saker jag skriver och lägger fram för andra att se på.
Jag vet att det inte är så många som ser på det jag gör.
Men det är en liten trogen skara.
Och egentligen spelar det ingen roll.
För jag gör inte inläggen för någon annans skull.
Jag gör det för min skull.
För att om ett år enklare komma ihåg exakt vilken musik jag tyckte allra bäst om, vilka människor jag träffade, vilka platser jag besökte och när jag gjorde det.
Visst, jag skriver dagbok också. Men där står det ju helt andra saker.
Och eftersom att jag gör det här för mig och ingen annan. Då vill jag att det ska vara bra.
Jag vill iallafall tycka om det.
Och det gör jag inte riktigt nu.
Inte alls som jag gjorde förr.
Det låter som om det var längesen, men det är det inte.
Gå bara tillbaka till Juli. Massa tokigheter. Roliga tokigheter.
Jag vet inte vad det beror på.
Men jag vet att jag inte har varit min själv de senaste 6 månaderna.
Inte så som jag vill vara.
Jag vill vara så som jag var i vintras.
Glad och med en massa knäppa ideér.
Massa ouppnåeliga drömmar. Men det gjorde inget. Jag älskade själva drömmandet.
Det gör jag inte längre.
Jag hatar det faktiskt. '
För jag ser bara alla problem, allt som står ivägen för att nå dem.
Jag vill leva mina drömmar.
Jag vet innerst inne att jag kan det om jag vill.
Men jag ser ändå bara problem och tänker att
"jag kommer ändå aldrig lyckas med det" .
Och jag vet att jag en gång sa
" Man ska leva som man drömmer och drömma som man vill "
Men det var längesen.
Jag önskar verkligen att jag kunde leva som jag lär.
Men just nu är det omöjligt.
Jag kommer inte kunna nå mina drömmar.
Jag har ändå inga.
Och det tar död på mig.
Det och skolan tar verkligen livet av mig.
Kväver mig långsamt.
Ambitionen var ett långsamt gift
Du höll ut länge men du föll till sist.
Har jag fallit?
Jag tror det.
Jag tror att man har fallit när man inte riktigt förstår varför man går upp ur sängen på morgonen.
J a g g ö r d e t b a r a f ö r a t t j a g m å s t e g å t i l l s k o l a n .
Hade jag inte haft någon "plikt" att upppfylla hade jag luggit kvar i min säng. Och inte lämnat den.
Blivit en klump.
Och lyssnat på musik.
Jag gillar verkligen musik. Men står det rätt till när det är det enda som håller en vid liv?
Musiken och vännerna man träffar.
Löftet om att - imorgon när jag vaknar får jag faktiskt träffa mina vänner och lyssna på Håkan igen -
Är det det löftet som får mig att kravla mig ur sängen?
Ja.
Jag har fel om jag säger att jag inte har något att leva för.
Det har jag!
Men just nu känns det som jag inte har något inom mig som driver mig.
Så jag är verkligen tacksam för allt och alla som finns runt mig.
Utan det hade jag inte varit.
Och jag vill vara. Jag vill leva. Jag vill göra saker. Jag vill se saker. Jag vill! Jag vill! Jag vill!
Ibland kanske jag vill för mycket.
Så mycket att jag inte ser vad jag håller på med.
Så mycket att jag inte tycker om vad jag håller på med.
Så mycket att jag inte tycker om mig.
Så mycket att jag hatar mig.
Ja. Jag vill vara någon annan så mycket att jag hatar mig.
På riktigt.
Jag kan inte göra något åt det själv.
Och jag känner mig helt likgiltig inför det.
Så här har det varit till och från de senaste 6 månaderna.
Mest till.
Medan vissa dagar har varit de bästa i mitt liv!
Som marsdagarna i London.
Och Aprilkvällen i Scandinavium.
Och parkhänget i Stockholm.
Och när Oskar kom hem igen.
Och dagarna och nätterna i Borlänge.
Och timmarna på café kladdkakan.
Och när jag kommer ut från centralen och fram till pappa.
Och minuterna på terrängbanorna.
Och förra lördagen.
Och när vi åkte på tävling, bara jag och mamma.
Och min födelsedag.
Och barrundan i Stockholm.
Och frukosten med Amelie.
Och alla dagarna i skolan när ni har fått mig att skratta, trots att jag trodde att jag aldrig enns skulle le igen.
Och det bästa jag kan lyssna på när jag känner mig såhär det är:
The Sundays
Belle and Sebastian
och mest av allt.
Håkan Hellström, Ett kolikbarns bekännelser + Min Huckleberry vän.
Det var inte meningen att den här texten skulle bli så lång.
Och det var inte meningen att den skulle handla om allt det här.
Men nu blev det så.
- er allra käraste Emma.
Well...
Idag har jag jobbat-
Det är kul.
Jag gillar känslan av riktigt trötthet som kommer på kvällen.
Och ikväll ska jag se the Aviator hade jag tänkt.
Decandent 20-tal när det är som bäst!
Det är kul.
Jag gillar känslan av riktigt trötthet som kommer på kvällen.
Och ikväll ska jag se the Aviator hade jag tänkt.
Decandent 20-tal när det är som bäst!
Du höll ut länge men du föll tillsist.
Jag.
Om sånt som är fint.
Min farfar skrattar mycket.
Det gillar jag!
Och så är han fenomenal på att göra mat.
När jag fyllde 12 (tror jag) gav han mig en tårta.
För jag hade önskat mig det.
Min favorit!
Det var en så kallad Fyrstekake. Norsk, om någon undrar.
Den består till största delen av mandel och socker, precis så som jag vill ha det.
Alltså är det inte en massa grädde och annat kladd på den som kan bli gammalt och äckligt.
Så, eftersom att det var min tog jag med den upp på mitt rum.
Och jag åt upp den själv.
Nästan varje gång vi ses så berättar farfar att han tycker att det var så roligt.
Men då säger jag att "men det var ju min!".
Då börjar han skratta en massa, kramar mig och kallar mig Gulljenta mi!
Paperdolls.
Alla är högt över staden.
Nu har jag äntligen fått ut filmen av min kamera!
Fest!
Ja.
Här sitter jag med gårdagens partykläder och äter tårta.
I min säng.
Känns seriöst.
Men det var kul igår!
Riktigt kul!
Så kul att vi inte somnade före klockan 6.
På efterfesten.
Och mina klackar har gått sönder.
Fast mest den ena, jag tror det har med att göra att jag snubblade i trappan...
Åsså var det ju dans, dans, dans!
Wendy Bevan
Här sitter jag med gårdagens partykläder och äter tårta.
I min säng.
Känns seriöst.
Men det var kul igår!
Riktigt kul!
Så kul att vi inte somnade före klockan 6.
På efterfesten.
Och mina klackar har gått sönder.
Fast mest den ena, jag tror det har med att göra att jag snubblade i trappan...
Åsså var det ju dans, dans, dans!
Wendy Bevan
Sounds good to me.
Jag vet inte vad jag ska säga för att göra helgen rättvisa.
Så jag säger inte så mycket.
Det var iallafall så himla himla kul!
Alltifrån att äta hamburgare på McDonalds klockan 1 på natten till att studsa runt på ett supersnyggt festivalområde!
Mitt kamerabateri tog slut efter första dagen (jag måste skaffa mig ett nytt) så jag har bara bilder från fredagens popagandaband.
Vapnet.
First Aid Kit.
SHOUT OUT LOUDS!
Säkert!
The Embassy.
Med sina fenomenala scenpersolnigheter.
De går upp på scenen - spelar sina låtar - säger "Tack." - går av scenen.
Det lustiga är att de har en låt som heter Stage Persona.
Så jag säger inte så mycket.
Det var iallafall så himla himla kul!
Alltifrån att äta hamburgare på McDonalds klockan 1 på natten till att studsa runt på ett supersnyggt festivalområde!
Mitt kamerabateri tog slut efter första dagen (jag måste skaffa mig ett nytt) så jag har bara bilder från fredagens popagandaband.
Vapnet.
First Aid Kit.
SHOUT OUT LOUDS!
Säkert!
The Embassy.
Med sina fenomenala scenpersolnigheter.
De går upp på scenen - spelar sina låtar - säger "Tack." - går av scenen.
Det lustiga är att de har en låt som heter Stage Persona.
You can be handsome, I can be pretty
Dagens knark.
Får man säga så?
Får man säga så?
Tjejer.
Tänk vad man kan ådstakomma på lektionerna!
.
Några av mina favoritljud.
kerrybeary
- Tioåriga pojkar som skrattar, fast det blir bara en massa fnissande.
- Hästar som äter hö.
- Många människor en bit bort som pratar.
- En gitarr på natten.
- Regndroppar som landar på blad.
- Klänningar som prasslar och frasar av allt tyg.
- Skrapet, precis innan skivan börjar låta.
kerrybeary
