Est Quid Facit.

Livet är inte självklart.
Det är inget vi kommer ha i all evighet. Vi kommer bara få ha det så länge vi lever.
Jag hoppas givetvis att det kommer vara länge.

Däför vill jag också att det liv jag lever ska vara mitt eget. Där jag bestämmer.
Och får vara frisk.

Jag har sett sjukdom idag, det var ingen vacker syn.
Min pappas mormor fyllde 87 år.
Hon har blivit blek, ihålig, svag och liten. Hon som alltid var den envisa och starka. Som drack wiskey i salongen och som tog med sig barnen på flykt undan kriget.

Helt ärligt.
Jag är rädd för att dö.
Inte för själva döden, men jag är rädd att inte hinna göra alla saker jag vill göra.
För det finns verkligen en massa saker jag vill göra med migsjälv och mitt liv. Se saker, uppleva saker, träffa människor och utforska intressanta platser.

Jag kom på det medans jag satt i soffan bland broderade kuddar och gamla fotografier, att resan till Kenya nog faktiskt kommer förändra mig. Mycket eller lite spelar ingen roll, men jag är övertygad om att jag kommer att se på saker lite annorlunda efter det här.



2 november. Utanför mitt fönster.
2008-11-04 @ 23:57:26 Om mig. Permalink


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Du:
Kom ihåg mig?

(bry dig inte om det här fältet):

Hitta till dig:

Från dig till mig:

Trackback
RSS 2.0