Idag har jag lyssnat en massa på Jens Lekman.
Det var längesen.



Himmel vad jag skulle vilja se honom live!
Kanske på en rökig bar. Mörk. I Amsterdam.
Kanske man skulle gått dit på för höga klackar. Med nya handskar. Lite sådär på hösten.
Varmt där inne. Kallt där ute.
Få en öl i handen, ställa sig vid sidan av scenen. Rätta till jackan.
Lyssna på Jens. Och en tjej som finns med i bakgrunden.
Klappa med i den finaste handklappen i världshistorian. Den i "I saw her in the anti war demonstration".
Dansa fult och långsamt till "A sweet summers night on Hammerhill" smtidigt som man bompar, såklart.

Och le åt texten i "A postcard to Nina".

Det skulle vart nåt det.