Hur tänker man egentligen?
Tänker man i ord, eller bilder?

Hur tänker blinda människor?
Hur tänker döva människor?
Hur tänker stumma människor?

Jag tänker i ord och bilder, men jag anser att en tanke inte är tänkt före jag har tänkt ordet som beskriver min tanke eller den eller det jag tänker om. Så i princip kan jag tänka något, men inte egentligen tänka det, eftersom att tanken var för snabb, altså den kom till innan jag tänkte ordet.

Men det är ju ganska töntigt att sitta och diskutera med sig själv om man har tänkt en tanke, eller om det bara var en flyktig fras. Men allt man tänker är ju tänkt. Jag kanske bara inte vill tänka den tanken.
Men bilder, då blir det ju ändå att man ser vad som är i bilden, och allt som är i bilden har ju ett namn, så då blir det ändå att man tänker i ord. Eller?

Men när man drömmer, alltså, när man sover. Då tänker man väl i bilder?  Men om det är konversationer med i drömmen så blir det ju ord. Eller hur?
Samtidigt så är det fortfarande bilder. Det är som en film. Man tittar på. Men vad tänker man medan man drömmer?
Är det jag som tänker, eller är det hjärnan som gör det? För att bearbeta dagen? Så att man bara ka titta på, och ta del av allt det undermedvetna?

Förresten? Vad tänker man medan man skriver en sån här text? Ord? Man tänker ju på hur man ska skriva, fortsätta på texten, men ser man ord, eller HÖR man ord i huvudet? Just nu hör jag ord, eller?

OKEJ!

NU! Exakt nu fick jag déjà vu!
Åhh! Just det här har jag varit med om förut! Det ser ut exakt såhär! Hjälp! Precis när jag sitter och skriver om hur man tänker... Mystiskt!

Sånt är också spännande! Déjà vu känslor!
Det suger till i magen, nästan som om man reste i tiden.
Vissa påstår att déjà vu kommer av att man VERKLIGEN har varit med om det tdigare, att livet bara snurrar på, om och om igen. Andra påstår att det är så för att man har upplevt liknande saker i tidigare liv. Jag vet inte vad jag ska tro, men ibland kan jag acceptera de här tankarna.

Nu ska inte jag försvinna för långt ifrån jordens yta.